Det här med framtida boende - hur svårt ska det vara? Å ena sidan vill jag verkligen ha ett hus med stor veranda, härliga ytor, trädgård och gästrum. Å andra sidan älskar jag stan, hyreslägenhet där allt fixas av någon annan och närhet till allt. Att köpa ett hus för 6 miljoner ganska nära Stockholm är helt uteslutet för mig, jag bor i Stockholm för att jag gillar stan inte förorten. Ska jag bo i Sollentuna, Nacka eller Sundbyberg kan jag lika bra bo i Uppsala, Västerås, Sala eller Enköping och spara flera miljoner. Jag hänger på hemnet - massor. Drömmer om tinnar och torn, vita stenhus i Skåne och gamla trähus i Dalarna. Jag ser priserna och förundras.
Detta hus (ovan) ligger i Östersund, är på 350 kvadrat, helt nyrenoverat med jacuzzi, nytt kök, stor tomt och kostar 1,2 miljoner. Lika mycket som en etta i Täby.

Ett annat exempel är detta drömhus (ovan), en prästgård utanför Kinna/Borås, 320 kvadrat, renoverat på insidan, har 8 rum, stor tomt och kostar 2,9 miljoner. Det får du kanske en liten 2:a för på Kungsholmen om du har tur.

När jag ser detta är det inte realistiskt att köpa något i Stockholm. Jag vill resa för mina pengar inte bara bo. Jag får även för mig att jag skulle stressa av, får mer tid och leva billigare i en mindre stad. Men då kommer nästa fråga; skulle jag dö av tristess i en småstad? Förmodligen ja, iallafall till en början. Jag älskar ju stan; Götgatan, Nybrogatan, en promenad genom Gamla Stan en sommarkväll, våren som luktar speciellt vid Slussen och Medborgarplatsen. Höst i Humlegården och promenad längs Norr Mälarstrand. Om jag inte utnyttjade stan så kanske jag inte skulle sakna den men jag är ju mitt i smeten varje dag. Jag jobbar i city, jag provar nya ställen, träffar kompisar och utnyttjar citylivet till max, speciellt på sommaren. Liv och rörelse är fantastiskt och du känner dig aldrig ensam.

I den bästa av världar skulle vi ha ett stort hus i en småstad men en övernattningslägenhet i city (samt ett hus i Grekland). Men snart är det dags att bestämma sig.