ta beslut

Det finns ju både fördelar och nackdelar med London. Just nu är det ju ganska mysigt när solen skiner och det är vår. Nov-dec var mindre kul med regn 24 timmar om dygnet. Andra saker som hamnar på plussidan är att allt finns att få tag på, det är internationellt, Hampstead är underbart och de har Marks and Spencer mat. Det som hamnar på minussidan är att allt är snordyrt, det tar timmar att ta sig genom staden, den är för mycket bilar och allt är lite sunkigare. För att överväga att stanna i London skulle jag behöva dessa saker:
  • Hus i Hampstead med svensk standard.
  • Tjäna mer än £30k om året.
  • Guldmedlemskap på Virgin Active Gym.
  • Bara handla mat på Marks and Spencer och Waitrose.
  • Ha råd att åka taxi var jag än ska.
Det var väl inte så mycket att begära? Men som ni förstår kommer detta inte att hända och därför kommer jag lämna London om någon månad tror jag. Men jag vet inte var nästa resa går. Vill tillbaka till livet i Thailand mest. Men om det inte blir så kanske det är dags att överväga Stockholm igen. Och söder. Februari får bli en make up your mind månad.

stoppa honom

Den här mannen heter Jonas och han gjorde den där hemska låten boten Anna eller vad den nu hette för nåt år sen. Jag led redan då. Men tror ni inte han har kommit till England nu med samma jäkla låt men den heter Now you´re gone. Och det är inte det värsta utan det värsta är att den har legat etta på singellistan två veckor i rad och den spås ligga kvar även på söndag. Och Jonas, som den sanne svensk han är, lovar att klä av sig sina kläder om singeln blir etta fyra veckor i rad. Han ska då sätta på sig en sån där string baddräkt a la Borat och ta kort till tidningarna... Snälla Gud gör så att engelsmännen slutar köpa hans singel.

såpa på jobbet

Där jag jobbar, jobbar förutom jag, en tjej vid namn Pippa som jag gillar massor. Sedan jobbar även en annan tjej där som börjar på K och som är 20. Hon har varit ihop med J i flera omgångar och det är alltid nåt drama som utspelar sig mellan dem. Men det som hände idag tog ändå priset och för att ni ska förstå hur sjuk han är måste jag ju ge lite bakgrundsfakta (och hoppas att hon inte studerar svenska på sin fritid eller nåt...)

Okt: Hon gör slut för han är på väg att bli alkoliserad och han går ut och tatuerar in hennes namn på sin arm.
Nov: De blir ihop igen och han får sova hos henne i 2 veckor medans han letar eget boende. Han skaffar sig ett jobb.
Dec: Han flyttar till ett eget rum som han hyr av hennes mammas bästa vän. De gör slut.
Juldagen: Han ger henne en resa till New York i julklapp, köpt på kreditkort och han har nu skulder upp över sina öron.
Nyårsafton: Hon träffar en annan kille som är mycket bättre och äldre.
Början av januari: Hon säger att hon inte kan åka till NY med honom och han säger att han förstår. Hon köper sin biljett av honom men han kan inte boka om sin egen och han får inte igen pengar för den. Hennes bästa kompis bokar en egen biljett på samma flyg så de ska göra en tjejsemester av det.
Mitten av januari: Han ringer henne varje dag och gråter och kommer förbi affären och ser sjukt deprimerad ut. Han har inga pengar, mycket skulder, dricker massor och sköter inte sitt jobb.
Igår: Han ringer henne på kvällen, full, och säger att han ska ut och sälja droger för att kunna betala tillbaka sina skulder. Hon säger att det inte är en bra idé, speciellt inte om han druckit.
Imorse: Han blir tagen av polisen men hinner svälja sina 15 små plastpåsar med knark. Polisen tar hans telefon, slår honom en hel del och kastar av honom från sin polis van tidigt på morgonen.
Vid lunch: Hon försöker ringa honom men får inget svar och inser att nåt är fel. Hon ringer runt till hans kompisar och en svarar och hon berättar vad som hänt. Hon ringer hem till J men får inget svar.
Vid 16: Han svarar, säger att han är helt sönderslagen och inte kan resa sig från sängen. Han säger att han inte kan äta något, har 15 knarkpaket i magen och det gör det samma om han dör i en överdos. Hon kan inte lämna affären för jag har inga nycklar. Hon bryter ihop och jag vet inte vad jag ska göra för jag är från lilla Sverige och inte van med detta.
Vid 17: Hon tänker ringa ambulans men gör hon det kommer de ringa polis efter magpumpning och då hamnar han i fängelset.
Vid 17:30 Hon pratar med honom en sista gång innan vi stänger och säger att hennes plan är att ta en taxi dit så fort hon slutar, ta med honom hem till sig, köpa massor med laxermedel och se till att han får ur sig knarket på ett eller annat sätt. Och imorgon ska hon flyga till NY.

Crazy shit eller vad? Jag är så glad att jag levt i en skyddad värld, aldrig träffat såna idioter till män och att Micke är helt normal. Och jag står fast vid att knark är bajs.

arbetsmiljö

Det här med fackförbund och arbetsmiljöverket är ett minne blott i det viktorianska landet England. Här får man ta det man får och det finns ingen att klaga till. Så här ser till exempel vårt personalrum ut där jag jobbar. Man kan inte tro att det gömmer sig en posh Hampstead affär på andra sidan. Detta är den enda stolen som finns när man ska äta lunch men det finns ju iallafall en laptop så jag ska inte klaga :) Att det bara är 13-14 grader i lagerrummet (ja jag har satt dit en termometer) och inte finns ett enda fönster är en helt annan sak.


Vänder man sig om från stolen hittar man detta. Vårt stora kök. Om man lyckas slå sig fram dit genom att hav av kartonger kan man få en kopp te för vattenkokare finns det. Det finns också en mjölk som nästan alltid är sur för kylskåp är en lyx som vi inte har (skåpen innehåller bara städsaker). Inte heller micro finns det så mina luncher består av saker man gör på hett vatten, Pot of Noodles är en favorit. Jag kan ju gå ut och äta lunch men om jag skulle göra det varje dag i Hampstead skulle jag inte ha råd med något annat tyvärr. Så hädanefter kommer jag gå i täten när det gäller facket, arbetsmiljö och annat för detta suger mina vänner.

allé

När jag går till jobbet på morgonen går jag över tågräls. Där har nåt geni till lärare låtit sina elever ritat träd på de fula grå betongplattorna som är bullerskydd/ fallskydd som finns på båda sidor om vägen. Så numera när man går på Mill Lane känns det som man går i en fin liten allé. Fram för mer kreativt tänkande i skolan.

it's spring again

Det har äntligen blivit vår i London. Det firade Micke och jag med en söndag i nordvästra delen av staden. Vi var för en gång skull lediga en hel dag tillsammans vilket inte har hänt på mycket länge. Så vårdagen började med rosa fikastund på Bake-a-boo. Som att sitta i ett dockskåp.











Sedan blev det promenad mot Hampstead Heath och vi skrek vårt vårskrik. London visade sig från sin allra bästa sida och jag förstod igen varför jag valde att flytta hit.






Snödroppar längs med vägen och runt 13 grader i den soliga luften.












Micke i vårsolen på heden. Nästa gång ska vi ha med termos med choklad. Eller iallafall stanna nånstans på vägen och köpa det.





Jag vid ett krokusfält.













Krokus, krokus, krokus.












När vi väl kom hem efter flera timmars promenad kände vi att England är inte så illa ändå så vi firade med riktig engelsk mat, vita bönor, stekt ägg och rostat bröd :)

Australien tradition

Detta mötte mig i köket i lördags morse 08:30. Jag skulle iväg och jobba men det skulle inte John. John är min flatmate från Australien och han skulle ut och fira Australiens nationaldag. Tydligen firas det hårt i Australien med parader, mycket öl och allt i gult och grönt. Så John laddade upp med stekta ägg till frukost och hårdrock på radion. Klockan 09:30 skulle han vara på en pub och sedan dansa paradtåg. När jag kom hem från jobbet klockan 19:00 satt en mycket glad och full John i köket igen. Denna gång med en stor kebab i handen. Han sa att han haft sin livs bästa dag medan kebebsåsen rann längs hakan. Han sa också att han skulle bara byta om och så vidare ut igen. Men jag hörde aldrig nåt mer ifrån honom och i söndags morse stekte han ägg igen men med lätt huvudvärk. Som väntat kom han inte iväg nånstans utan somnade i sin säng vid 20-tiden och vaknade vid 09:00. Man får uppleva många kulturer här i huset...

ungersk latte

För några dagar sedan var jag o kollade in National History Museum. Mycket dinosaurier och pingviner. men det bästa var skridskobanan utanför och alla isskulpturer. Försöker göra mer i London än att jobba, träna och hänga runt i affärer.









Sedan mötte jag Malin i Hampstead och vi gick promenad, åt på Pizza Express och sedan skulle vi dricka latte på Starbucks. Men fika kulturen i England är inte lika het som i Sverige, här tar liksom pubarna över efter 19tiden. Vi gick och letade Starbucks i Belsize Park och Primrose Hill men allt var stängt. Tillslut hittade vi tt mystiskt ungerskt café som faktiskt var öppet. Inredningen var inte bytt sedan 70talet och servitrisens kläder bestod av axelvaddar och jeans med hög midja. Men vi fick vår latte och såhär såg den ut, lite gulligt att de försöker måste jag säga.

gammal ost

Det här med att jobba i affär är ju ganska intressant så här i bytar tider. Jag jobber på en affär som ligger i Hampstead, ett utav Londons rikaste områden. Där bor folk som inte direkt behöver leta saker på rean men tro inte att det stoppar dem. Nej, här ska utnyttjas till max. Vi har öppet köp i 14 dagar och bytesrätt i 30 dagar. Vi kan vara lite flexibla om man bara vill byta strolek eller färg men kvitto är ett måste; detta för att varorna kan ju vara köpta i vilken affär som helst. Detta låter helt logiskt i mina öron men tydligen inte för majoriteten av hemmafruar i nordvästra delen av staden. Folk försöker byta till sig saker från rean utan kvitton, de säger att det var en present och att kvitto saknas, de säger att det är så jobbigt att ha en bebis att de inte hunnit ut på 2 månader och byta plagget som inte passar, ibland är det vårt fel för att vi har tagit in fel storlek, ibland får man höra den förträffliga kommentaren "jag tror inte du vet vem jag är..." Nej det vet jag inte och det spelar ingen roll för du får inte pengar tillbaka iallafall. Men sedan idag fick jag igen för gammal ost. En kund kommer in med en utav våra påsar och drar upp en röd Baby Björn. Hon säger att det var en julklapp och att hon inte har kvitto men hon vill bara byta till en svart. Jag tycker det hela är konstigt då den inte har vår priskod men kollar upp det i systemet. Ser då att vi aldrig sålt röda överhuvudettaget utan bara svarta, silverfärgade och marinblåa. Victory! Så jag vände mig mot kunden med mitt bästa "jag känner till din typ" och sa att vår affär aldrig haft röda, så köparen la nog bara presenten i en utav våra påsar. Ha Ha! Hon stammade fram att det var konstigt och tog sin röda Baby Björn och gick. Och det bästa av allt; när jag skulle gå från jobbet vem möter jag på Marks and Spencer om inte samma kund. Jag log överlägset! Don't mess with me.