Nu kör vi - 1:a advent

Nu börjar det! Första ljuset är tänt, julmusten invigd och december startar imorgon.

Siggesta Gård

Igår styrde vi alltså kosan mot Siggesta Gård. Jag, Kim, Åsa, Ida och Petra åkte dit redan vid 10:30, solen sken från en klarblå himmel och vägen ut mot Värmdö har aldrig varit vackrare. Vi började med att kolla in loppisen som var välbesökt.

Kim och Åsa slog till på saker till mycket bra priser.

Vid 12 tog vi hungriga steg mot den stora brunchen.

Ingången.

Fantastisk fin lokal, julmusik ut högtalarna, granen var klädd och det var lugnt och skönt.

Första ljuset var tänt och bordet var fullt av god mat. Brunchen kostar 190 kr/person och är så värd sitt pris. Dock var detta den sista brunchen för i år för nu tar julborden över, men i januari finns den igen.

Lax, röding, sill, sallad, hembakat bröd, ostar, crossianter, korv, bacon, köttbullar, äggröra, olika sorters potatis och smoothies var bara en del av utbudet.

Vi gräddade våfflor som man åt med bär och grädde.

Och sedan intog vi kaffe, cheesecake, frukt, morotskaka och pannacotta vid den öppna spisen. Kim eldade på lite extra för att vi inte skulle frysa.

Vid 14:30 var vi mätta och belåtna, tog en liten promenad, flickorna besökte stallet och sedan körde vi hem i dimma mot stan igen.

Söndags nöje

Denna söndag spenderar jag på Siggesta gård, Värmdö, med loppis, brunch och adventsfirande. Återkommer med recension.

Sleep tight

IKEA mannen kom med sitt barn och sin hund (?) och bar upp våra saker. Sedan var det dags att försöka få det till att bli en säng.

Men det var inga problem då Micke är en klippa när det kommer till att bygga ihop Kamprads möbler.

Och resultatet! Sov som en stock i natt, sängen är hård och bra men ändå inte Thailandshård där man kan ställa vin- eller vattenglas i sängen och de står hur stadigt som helst.

amaryllis

Min första röda amaryllis väntar på att få komma opp. Jag hoppas den överlever tills den slår ut.
Update: Mina föräldrar kom förbi med en vit amaryllis så nu har mina chanser dubblerats.

min största saknad och sorg

Jag saknar Peach varje dag och undrar om jag någonsin får se det lilla livet igen. Jag mår dåligt över att jag åkte hem till den rika västvärlden och lämnade henne på det fattiga barnhemmet. Jag vet att det inte fanns något jag kunde göra för att ändra på det, men ändå känns det lika illa varje dag.

Advent

Granen är rest utanför porten.

Ny ljusstake är köpt.

Stjärnan är upphängd.

Och denna väntar på söndag. Jag är redo för advent - bring it on!

Var bor jag?

Nu för tiden vet jag inte om mitt hem är vår lägenhet eller om det är IKEA. Jag är där så ofta att jag kanske ska betala dem hyra istället. Igår kväll tog Micke och jag bussen till IKEA för att inhandla en ny säng då min 1,20 säng är så liten att det stör min sömn. Vi trodde vi skulle vara själva där en fredagkväll vid 18:30 men knappast. Barn grät av trötthet, folk krockade med sina vagnar och bilar packades så fulla att de inte gick att stänga. Vi hittade vår säng, sänggavel, madrass, lakan och lite blommor, betalade, åt en korv och nu idag kommer IKEA personalen hem med våra fynd vid 10-tiden. Kostar 495 kr att få det hemkört - hur bra och billigt är inte det?! Tyvärr får man skruva ihop skiten själv.

suck

Söndagen den 22 november - dagen då det aldrig blev ljust. Det är en himla tur att december snart är här med ljus, stjärnor, julgranar och annat som lyser upp den stora, grå dimman.

hela lördagen

Lördagen börjde på IKEA, redan innan de öppnade var jag, Micke och Stefan där och drack gratis kaffe. 3 timmar senare var vi hemma med en hel del grejer.

Solen sken - helt mirakulöst. Och eftersom november berikat Stockholm med 4(!) soltimmar behövde jag ut och få i mig lite B-vitamin. Promenad i vårt nya område fick det bli.

Rönnbär.

Bildbevis, solen!

Vi gick förbi det här huset som jag alltid gillat. Jag får vibbar av blandning mellan skorsten och bastu, men skulle gärna bo högst upp i tornet.

Utsikt över söder och Sofia Kyrka.

Vi bor intill en skidbacke. Det kan vara Stockholms enda och minsta. Jag kommer inte köpa säsongskort.

Sedan blev klockan 15 och solen gick ned så då var det bara att återvända till kaoset.

Under kvällen befästa vi könsrollerna här hemma genom att jag lagade min paradrätt köttfärssås (knepet är att hålla sig borta från krossade tomater) med spaghetti...

...och Micke byggde ihop ett skåp.