Im going to be fine




















Nu är jag tillbaka från sjukhuset och denna bild är tagen i väntrummet.. Inte alla sjukhus där en pianist underhåller, han spelade fin klassisk musik med lunga favoriter inslag :)

Fick träffa en doktor som var 100 år gammal och som hade två assistenter i sitt rum. Den ena skrev ned allt jag sa på ett papper och den andra visade mig var jag skulle sitta, gav doktorn instrumenten etc. Ingen arbetslöshet här inte.

Det visade sig iallafall att jag hade en sprucken trumhinna och ovanligt varfylld infektion i hörselgången. Han sa att antibiotikan läkt infektionen i käken och nacken men inte den i örat så fick ny öronantibiotika. Sedan var hörselgången för igensvälld för att medicinera så han satte in ett smalt platsrör i den som ska vidga och i där ska det droppas speciella droppar flera gånger om dagen. Och no more swimming!

Så här sitter jag nu med ett rör i örat och hör inget alls. Om tre dagar ska jag med hjälp av en pincett (och Micke) plocka ut det och då ska hörselgången vara så pass vidgad att droppar kan droppas in ändå.. Vi får hoppas på det. Jag vill läka snabbt!

ok Im going














Ok jag ger upp! Efter ännu en sömnlös natt med ett öra som är så ömt att kommer man åt det gråter jag så åker jag till ett sjukhus. Och inte till ett kommunalt utan det får bli Samitivej Private Hospital där det pratas engelska. Kosta vad det kosta vill, nu ska det gröna slemmet, varet och vattnet ut ur min hörselgång en gång för alla. Jag kan inte ta en dag till med fantomsmärtor, feber, huvudvärk och dövhet.
Hur det är möjligt att superantibiotikan, som kan knocka ut elefanter, inte hjälper mitt öra kan jag inte förstå. Det enda som hända var att svullnaden i nacken gick ned något och att jag kräktes.
Wish me luck!

why does it always rain on me


Idag öppnade sig himlen när jag i godan ro gick från jobbet. Fanns ingenstans att fly så jag sökte skydd under ett parasoll hos en gammal man som sålde ananas och mango på trottoaren.

Där fick jag stå ett bra tag, det sipprade in vatten i skorna och denna underbara konversation ägde rum, under ett parasoll, mellan mig och en thaikille som jobbade på närbeläget hotell:
Thaipojke: Hello!
Jag: Hello!
Jag till fruktmannen: Sapalot sip bath. (Jag imponerar och köper ananas för 10 bath på thai)
Thaipojken: lkjhsdfuhfke leilhliu lihieuvb
Jag: eh sorry english?
Thaipojke: Ah England!!!
Jag: eh yes.
Thaipojke: lehliu lecie eibcebuc
Jag: no thai.. I live here, teacher.
Thaipojke: ahhh teacher!!!!
Thaipojke: kshl wliweibicbiwebc football!
Jag: No footboll.
Thaipojke:No? Football England?
Jag: yes they like football in England.
Thaipojken bjuder mig på mango och chilipulver som vi mumsar på i samförstånd med varandra medan vi väntar ut regnet. Sedan vinkar jag hej då och går mot mitt håll och förstår inte ens till 5% vad vår konversation gick ut på...

pumpajul
















Så här fint har de gjort utanför shoppingcentret Emporium, ganska nära där jag bor. Halloweentext, pumpor och en stor vit julgran med silverklockor i. Ja, varför hålla koll på traditioner när det ändå inte firas alls i
hemlandet?! Pynta kan de men veta vad högtiderna betyder är det lite si och så med...
Men jag gillar allt krims krams så jag njuter :)

back to school


Igår började jag jobba. Hade en lektion med ett barn och det var en skön mjukstart kan man säga. Det är inte speciellt långt till skolan från där jag bor men det är något krångligt att ta sig dit. Först blir det motorcykeltaxi i typ 5 minuter. Då är jag framme vid denna korsning, Asok. Där finns 8 filer från 6 olika håll så ni förstår själv att det blir viss trafik och väntan.

Men Thailand har tänkt till och byggt en skywalk uppe i luften så man slipper ned i all trafikkaos. Genialt. Som ni kan se var det måndag igår och de gula tröjorna för att hedra kungen var på.

När jag kommer ned från skywalken är det ca 10 minuters promenad in i en mindre soi och så kommer jag fram till NIST (New International School of Thailand) som ser ut såhär. Det är dyrt att gå där, de har över 1500 elever från hela världen, mycket datorer och varje hemspråk har ett eget klassrum, det kallar jag lyx! Jag är van med att hemspråksläraren får vara i ett annat klassrum eller i en matteverkstad ;) Så jag har ett eget litet klassrum med svenskt tema och jag kommer ha ca 15 lektioner i veckan med 4 olika barn. Mycket invecklat och rullande schema men slutar aldrig senare än 12:30 och vissa dagar är jag helledig. Däremot börjar vissa lektioner redan 07:40.. Men jag skulle aldrig klaga på detta schema och jag är full av förundran inför de personer som gör schemat och får ihop det för så många elever med olika språk, sporter och aktiviteter.

somebodys crying

















Såhär ledsen är jag just nu, foton tagna för 5 minuter i mitt Photo Booth. Jag har så ont i örat, nacken, käkbenet, bakom örat och halva huvudet :( Jag börjar ana att detta är ingen mesöroninflammation utan detta är den hemska bältrosen från 2005 som gör sig påmind. Då var jag till läkare 3-4 gånger innan någon hittade felet och jag går inte på det igen. Jag har bara varit här en vecka men just nu längtar jag bara till ett enda ställe och det är öronspecialisten vid Ringvägen.. Ge mig Citadon och Ery-Max.

Jag var in till ett nytt apotek idag och bad om the strongest painkiller som finns hon tittade på mitt öra och speciellt på min svullna kind och käke och sa: No normal infection, go doctor. Men jag vill inte... man har ju hört om rostiga knivar och ingen bedövning. Så nu har jag starka tabletter och ett superantibiotika. Om detta inte hjälper så får nog mitt öra amputeras bort. För att känns som någon har en tändare och kniv samtidigt i käken och hörselgången är för mycket för mig.

Och jag vill inte vara en mes som gnäller men när jag inte kan fokusera utan värktabletter då är det illa. Jag har en ganska hög smärttröskel men drabbas alltid av så konstiga sjukdomar. Ge mig förkylning, bruten arm eller nackspärr istället. Inte vener som pumpar blod åt fel håll, bältros och lungor som en 75 åring.

Och stackars Micke får stå ut med en person som kisar, gnäller, inte kan tugga och blir irriterad för allt. Jag vet att jag är vuxen men jag tar tillbaka det jag skrev i förra öroninlägget, jag gråter ändå. You would cry too if it happend to you! Ba ba ba ba bam!

the entrance






















Detta är trappan upp till lägenheterna där jag bor. Jag skrider upp och nedför den som om jag svävade och allt som fattas är en sån där snygg smal klänning med släp som Julia Roberts har i Pretty Woman. Och diamantörhängen of course.

På trappavsatsen står en flygel och varje dag förväntar jag mig att Richard Gere ska sitta där och spela när han inte kan sova... och jag väntar ännu.

The American Way














Kolla in vilken amerikansk kväll vi hade igår! Lyfte luren och ringde 1112 (sip et sip song.. jingel som fastnar) och beställde ett Mega Super Meal nummer 1. Spicy Chicken Pizza, kycklingvingar, vitlöksbröd och Pepsi. Chang ölen kommer från egen kyl och rördes inte av mig och till denna brakmiddag mer säsong 4 av Prison Break.. Så avslutas en bra söndag. Är det någon som har tips på bra tv-serier är jag tacksam om ni lämnar en kommentar. Men behöver väl inte nämna att jag redan sett alla SATC avsnitt och Desperate Housewives.

Och lägg märke till att jag bloggar än så ännu har inte örat dödat mig, fast det är inte långt kvar nu.

I might die

Om ni inte hör något mer av mig så är det för att jag har dött av öronvärk under natten. Jag hör knappt något, är svullen bakom örat och i hela käken så jag knappt kan öppna munnen. Någon liten öron man står med en tändare mot min trumhinna. Hade jag inte varit vuxen hade jag gråtit hela kvällen. Tyvärr är jag ett så kallt öronbarn. Och jag skyller allt på denna AC. Jag blir alltid sjuk efter ca en veckas vistelse i Thailand. Kroppen klarar väl inte av konstanta temperaturskillnader på 30 till 18 grader kanske.

Men jag har fått antibiotika och smärtstillande av en snäll apotekare så hoppas det ger sig om några dagar. Det värsta är att snart sprängs mitt huvud och imorgon ska jag jobba min första dag på mitt nya jobb. Inte de bästa förutsättningarna. Som tur är jobbar jag bara 8-11, så välkommen fler blå piller och ingen huvuddoppning i poolen.