utanför

/

















Jag är i minoritet. Överallt och i alla lägen nästan. Jag är inte från Thailand vilket gör att alla thailändare redan dömt ut mig lite på förhand; jag förstår heller inte språket, de sociala reglerna (eller mer bristen på dem) och ingen från detta land är det minsta intresserad av att lära känna mig. Att vara diskret ligger inte för folket här och de visar med hela sitt kroppsspråk att de inte vill använda en offentlig toalett efter jag varit där inne, skriker gärna ut att de har XL size just for me och sätet bredvid mig på bussen är alltid tomt konstigt nog...

Jag är i minoritet när det gäller utländska och svenska kvinnor i Bangkok då jag jobbar och det gör inte 99% av de kvinnor jag träffat. De är här med sina män på expats kontrakt, tittar till sina barn om de har några och spenderar största delen av sin tid på långa vinluncher. Jag och Micke har varken betald hyra, egen chaufför, 300 kvadratmeter att bo på och inte heller kockerska eller någon som tvättar våra kläder. Det är vi nästan ensamma om.

Jag är onormal när jag åker lokalbuss, vilket anses som en dödssynd av vissa västerlänningar här. Va, buss? Ja det finns bussar även här och att åka taxi för 600 bath varje dag är inte ett alternativ för mig.

Jag tar hand om barn på en barnhem vilket ses som något mycket märkligt, varför ska jag som är västerlänning och så rik sitta bland Thailands bortglömda och smutsiga barn. När jag är där på eftermiddagar och helger är jag i stort sett alltid själv.

Och jag är i minoritet när det gäller könsfördelning. Jag är tjej i en stad som tyvärr är uppbyggd för män. Av alla västerlänningar som bor här och är under 35 skulle jag gissa på att 95% är män. Varenda bar, klubb, restaurang och pub är full med västerländska män och thaitjejer och ingen är som jag.

Visst är det bra att vara annorlunda men ibland är det bara så skönt att smälta in och vara en i den stora grå massan.

terrorist hårspray

/
I tre veckor har jag suttit och längtat efter ett paket som mamma och pappa skickat till mig med massor av saker enligt mina önskemål. När inget paket dykt upp efter två veckor började jag misströsta och tänka att paket antagligen kommit bort på vägen från andra sidan jorden... Men så får jag ett mail av mamma där det står att paketet kommit tillbaka hem till dem igen. Det hade tydligen fastnat i tullen, de hade öppnat paketet och kommit på att hårspray är farliga grjer som inte får skickas i paket utanför Sveriges gräns. Så nu är hårsprayen urtagen och paketet på väg igen. Hur otur kan man?!

v.9

/
En helt vanlig vecka går mot sitt slut och det är bra, ring ut februari och välkommen mars. Lite bilder från denna spännande vecka 9 då kanske.. Här står en ambulans och blinkar med sina blåljus frenetiskt men vad hjälper det när bilköerna är långa och ingen kan flytta sig en millimeter.
Svalkande ischokladshake smakar extra gott i en söt kopp. Och svalkar kroppen på insidan när utsidan vibrerar i hettan.














Har inte kunnat åka till Peachy på två dagar nu pga skoljobbet men imorgon ska jag dit igen. Har planer på att smuggla med henne därifrån i min väska. Favoritleksak varj dag, mitt passer/volontärkort såklart. Har träffat en del osmarta människor på barnhemmet den senaste tiden som filmar mig frenetsikt, tycker att barnhemmet verkar mysigt, vill veta vad jag gör mitt bland alla "smutsiga" barn och bara allmän naiva personer som tror Thailand är lika med en resort på Phuket.














I tisdags hängde vi på Cafe Nero, åt pasta, drack pepsi och Limejuice och njöt av olivolja.















Sedan såg vi att julen inte alls är slut, iallafall inte i tunnelbanegången. Så Micke önskade God Jul från sin tron och sedan flög han till Hong Kong för att förnya visum och kommer förhoppningsvis tillbaka imorgon igen. Själv kämpar jag med betygsättning för mina äldsta elever, svettas ännu mer på gymmet, hänger med Sarah och Kristin, jobbar med Queenpeach och läser en bra bok "Hemlös, med egna ord".

dessa skyltar

/












Kanske en utav de roligaste skyltarna i år, sitter på toaletten på Starbucks vid soi 5.
"Dear Lovely Customers Please take tissue in the "bin" , Not get in toilet bowl because of : It´s doing full. Thank a lot customers. Ps Please... it now Global Warming?"
Sedan följer thai text och i ren frustration har antagligen en engelsman försökt riva sönder budskapet. Men jag gissar att de kort och gott vill att man slänger papper i papperskorgen och inte i toaletten då det orsakar stopp.. Och marknaden är fortfarande stor för engelskalärare ;)

weekend update

/
Helgen kom och gick och så var det måndag igen. Denna summering kan ges;

Fredag: Jobbade i skolan, åkte till barnhemmet, satt på bussen bredvid en tant som klippte naglarna så det skvätte överallt, mötte upp Mickis vid Asok och åt mexikansk mat som nästan var gratis.

Lördag: Väckte Micke vid 07 och tog med att honom ut i Bangkok tidigare än någonsin innan.. Varför sova bort en lördag?! Barnhemsbesök, gos med Peachy, shopping i Central World, fika, softa hemma, laga pasta o sås med en kokplatta och minikastrull, kolla på film som jag somnade ifrån efter en halvtimme.

Söndag: Uppe vid 07 igen för att möta Sarah och åka till barnhemmet. Skönt att vara där på morgonen och slippa se ut som en dränkt katt. Vi stannade till på Chatuchak Market på vägen hem, shoppade lite småsaker och trodde våra kroppar skulle få värmeslag. Detta följde av fika på Au Bon Pain, webbshopsjobb, eftermiddagssömn, middag och nu ett lyckat försök till att se klart filmen!

kaskadkräk

/
Så här glad var Peachy idag innan hon kastade upp en kaskad spya över mitt ansikte och urringning. Kom ihåg; ligg inte på rygg med en bebis på magen när den just ätit en burk bananpuré. Det är jobbigt att vara bebis i Bangkok nu när det är 40 grader varmt, det kan man se på frisyren. Det är jobbigt om man är vuxen med, jag svettas konstant spelar ingen roll om klockan är 06 på morgonen eller 23 på kvällen. Ac är min bästa vän!

Nu är det helg och det känns som hela veckan försvann, kan bero på Laos. Mina planer är lätträknade vilket är bra, jag ska ta det lugnt och mest vara inomhus. Det är till och med för varmt att vistas vid poolen, som numera har en temperatur som kan liknas vid ett ljummet badkar.

Min visarun

/














Jag är hemma från Vientiane, Laos och jag lever. Men jag var nära döden minst två gånger vill jag lova. Men vi tar denna visum resa från början. Blev upphämtad av Sarahs chaufför vid 14 för att åka mot flygplatsen där Air Asia skulle ta oss till Udon Thani, gränsstad mellan Thailand och Laos. Allt gick som det skulle utan problem förutom att det är sjukt dyrt att gå över gränsen till Laos i några dagar, över 30 dollar kostar det + en himla massa papper. Tog en tuk tuk till Beau Rivage Meking Hotel som ligger vid Meking floden. Rosa rum är bra rum!














På tisdag morgon var vi uppe vid 06 för att vara på plats vid thai konsultet vid 07. De öppnar inte förrän 08:30 men vi hade hört rykten om lååånga köer. Så 07 stod Sarag längst fram vid stålgrinden och var glad för att vara först. Vi hade alla papper med oss + foton, kopior och allt annat som behövs.














Vid 08 ringlade kön lång och när de öppnade var det minst 200 efter oss, det log vi åt!














08:35 (såklart) öppnades grindarna och nummerlappar delades ut, jag fick nummer 1. Först in, först ut.
















Vid 09 var vi klara och tog en tuk tuk tillbaka till hotellet för att äta frukost vid Mekong floden. Ställen vimlade av minigrodor, måste varit grodsäsong. Så fort man satte ned fötterna i stenarna var det som om hälften av stenarna började hoppa.















Sedan blev det promenad i Vientiane och det obligatoriska tursitkortet vid The Concrete Monster. Kan säga att Laos var hett!














På vägen hem gick vi förbi massor av flod restauranger där mycket fisk stod på menyn. Man fick själv välja vilken fisk man ville äta och jag skulle inte rekommendera nån om de kommer från den bruna, torra floden.
















Vid solnedgången var vi tillbaka vid hotellet och Sarah försökte filma den torra flodremsan.

Jag poserade glatt o solnedgången och slogs mot 1000 mygg samtidigt.































På kvällen blev det burritos, Beer Lao och en roof top bar. Dagen efter kunde vi sova ut och äta frukost i lugn ro eftersom man inte får hämta ut sina pass förrän 13. Medan vi åt frukost passade 4 studenter på att gå på promenad i den torra floden.














Köpte baguetter till lunch. Baguetter i varje gathörn gör Laos till ett lite bättre ställe.



















Tuk Tuk till thai konslulatet vid 12. När vi kom fram var det redan kö, mitt i solen i 40 graders värme och ingen skugga. Det var bara att ställa sg där med en vattenflaska och låta svetten flöda. Jag har aldrig svettats så mycket tror jag, när de väl öppnade grindarna vid 13 så det ut som vi alla badat.. Men det var värt att stå där för hade vi inte köat hade vi kanske missat vårt plan hem igen. Där inne gick det snabbt och sedan bar det av till gränsen med en engelsman som hade egen bil. Vi kom till gränsen det stämplade, kollades, stämplades igen och jag kom över gränsen med 90 nya dagar. In i en minibuss och mot flygplatsen. Mannen som körde var komplett galen, körde inte under 150 km/h någongång, körde om varenda bil på motorvägen och slirade i kurvor. Jag bet i sätet framför för att inte skrika och Sarah blundade. När vi nästan var framme och står i en stor korsning vägrar minibussen att växla. Mannen drar och drar i spaken men ingen händer. Jag tror att nu är det över, jag dör i baksätet av en minibuss men så tillslut, när vi slår av ac´n, hoppar bussen igång. Så den sista kvarten var lagom varm. Sedan skulle vi upp i nästa dödsfälla, Air Asia. Piloten körde som han var full, vissa gånger kändes det som om vi åkte upp och ned och jag mådde riktigt illa. Tog återigen avsked till livet men kom ner. När vi gick ut från flygplatsen lovade vi oss själva att nte flyga på länge.. och att Vientiane är inget ställe man rekommenderar om man inte är ute efter visum.

Vientiane igen då...

/
Jaha och imorgon flyger jag till Laos och Vientiane. Alla som läst denna blogg vet att jag inte är jätteförtjust i Laos sen jag sist var där och fastnade i det leriga u-landet i över 10 dagar. Och nu är jag tvingad tillbaka, pga visum. Klantskallarna vid Kambodja gränsen har stämplat fel i mitt pass och ska jag nu få fler än 15 dagar är det Laos som gäller. Laos är tydligen det säkraste landet för att får 60 + 30 dagar x 2. Så när jag insåg detta i fredags morse och beklagade mig för Sarah på vägen till barnhemmet så visade det sig att hennes visum också strax går ut så jag får sällskap. Alltid någon tröst i misären. Så planen är; flyga dit vid 16 på måndag em, infinna oss på thai konsulatet 07:00 tisdagmorgon, hämta ut nystämplade pass på onsdag klockan 13 och flyga tillbaka till Bangkok klockan 18. Under väntetiden får vi väl kolla på triumfbågen, äta baguetter, dricka Beer Lao vid floden och lära känna varandra.. Vi har trots allt bara träffats två gånger och nu ska vi dela hotellrum i två nätter och jag stundtals problem med hennes starka dialekt från Skottland men det här ska nog gå bra :)

aggression

/









Som ni kan se spenderar jag dagarna med en levande Monchichi. Thaibebisar är mycket sötare än svenska bebisar, måste vara allt hår, svarta ögon, att de inte är genomskinliga och de är mycket mycket mindre. Baby Peach var iallafall på sitt bästa uppförande idag med, älskade päronpuré och kräktes bara ner mitt ben en gång. Jag fick idag reda på några saker om detta barnhem som gör att jag faktiskt inte gillar Thailand lika mycket längre...
  • Baby Peach blev lämnad på en trappa till ett sjukhus, man vet att mamman inte är från Thailand utan kanske Laos eller Kambodja. Detta gör att hon kanske aldrig kommer få en adoptionsfamilj. Thailand gillar inte utlänningar, de kräver papper i massor ang födelsecertifakt och är man inte Thai kan det ta år att ordna. De vill även försvåra processen då de vill ha ett högt antal barn på barnhemmet för det ger mig pengar från regeringen..
  • Det finns en avdelning med handikappade barn där jag jobbar. Självklart bakom en mur. Thailändare gillar nämligen inte peroner som inte är normala och tycker att desa barn får skylla sig själva då de förtjänar detta, dvs har gjort något dumt i sitt förra liv. Att barnets mamma antagligen var prostituerad och tog varenda drog hon kom över är inget de ens kan överväga.
  • De ger barnen så lite vatten som möjligt, då kissar de nämligen mindre och personalen slipper byta blöjor så ofta.
  • Det finns en man som heter Michael som besöker barnhemmet varje dag. Han är 65, kommer från Australien , är utbildad sjukgymnast och har volontärarbetet på hemmet i ca 1 år. Han jobbar med de handikappade barnen, försöker få dem att lämna sängen en gång per dag, mjuka upp deras leder och visa att iallafall en person tycker om dem. Michael har försökt under 6 månaders att få tillåtelse att använde en pool som finns, för att träna vissa barn. Tror ni det går? Han får höra att det är fullbokat fast poolen är tom, han får höra att man måste boka månader i förväg fast det finns ingen bokningslista etc. Idag hörde han en konversation mellan två personer som jobbar där och eftersom han är rätt bra på thai kunde han uppfatta att; han får inte gå i poolen för han är inte thai, han smutsar då ner vattnet och ingen annan kan gå i efter honom.
Intelligens har väl aldrig riktigt legat i framkant i The Land of Smiles.

Men nu ska jag försöka släppa detta och inte bomba in mer bebisbilder. Ikväll ska jag på grillfest med vuxna personer och inte en endaste en kommer från Thailand.