onsdagen

/
Det är redan dags för sängen, den här dagen försvann snabbt! Efter Aramis vila åkte vi till Funarium där han fick leka av sig bland andra barn. Dock har han blivit väldigt bestämd och fått ett himla humör så efter 45 minuter tog han mig i handen, pekade på sina skor och sa gå så det var bara att packa ihop. Istället tog vi en promenad till Tesco Lotus där mat, några julklappar och lite inredning fick följa med hem. Att komma hem var lättare sagt än gjort pga trafikkoas och jag åkte med jordens mest otrevliga taxichaufför som inledde med frasen "sukhumvit, trafficjam, you pay price and big tip". Mitt svar till det var att jag vet att det är köer men jag är ensam med en bebis och han får dricks beroende på hur han kör. Sedan körde han nästan på en kvinna, somnade vid ett rödljus och fick lov att stanna för att göra ett ärende på apoteket. Men feg som jag är gav jag honom iallafall 30 bath i dricks och då blev han en annan person som kallade mig madame och bar mina påsar.. 
När vi kom hem blev det middag och sen festade vi loss på vattenmelon samtidigt som vi lekte med Aramis nya parkeringhus och duplogrejer. 19:30 somnade han efter en halv flaska välling och sen dess har jag slöläst lite svenska tidningar jag fått och kollat runt på nätet. Nu känner jag att även min säng kallar och ögonlocken åker igen så önskar er alla en god natt!

Samed Villa, Koh Samet

/

Vi har, som ni vet, besökt Koh Samet väldigt många gånger. Vi har dessutom testat minst 10 olika boende på ön och de senaste gångerna har vi bott på Samed Villa.

Stället ligger i slutet av Ao Phai stranden och består av små och stora bungalows. Vi bodde denna gång i en family villa med ett vanligt rum och ett lite mindre rum med dörr emellan - pris runt 650 kr natten. Rummen är väldigt basic med säng, liten tv, kyl, badrum och ac och papperstunna väggar så ja, riktigt lyhört.

Samed Villa ligger på stranden, i hörnet, och har ingen pool (vilket vi inte saknade) och det är väldigt lugnt.

Sanden är vit och sammetslen, inte en sandfluga i sikte och runt klockan 06 ser det ut så här.

En timme senare ser det ut så här. Varför? Jo för stället är numera överbefolkat av svenskar och tyskar som älskar att paxa solstolar redan före klockan 07. Sist jag och Micke bodde här var för två år sedan och stället var halvfullt, man kunde få en solstol när som helst på dygnet och det var en mer laid back feeling. Nu påminner det om en veckas charter där dagen ska vara så inrutad som möjligt, man ska ligga i sin bestämda solstol mellan 10-16 och möjligtvis resa sig för lunch och en öl innan man är tillbaka i stolen och läser sin Liza Marklund pocket.

Detta är en del av restaurangen där man får frukostbuffé på morgonen, de har thaimat och lättare luncher och på kvällen flyttar serveringen ut till stranden där det grillas. De har mycket bra priser och trevlig personal men jag tror inte att vår beställning blev rätt en enda gång, det var alltid någon som fick fel rätt eller som inte fick mat alls.

Utsikten när man äter frukost runt 07 är outstanding.

Frukotbuffén är inget speciellt utan påminner om väldigt många ställen i Thailand. Lite frukt och grönsaker, toast, några thairätter, korv, bacon, äggstation, juice, kaffe och yoghurt.

När solen börjar gå ned dukas bord och stolar upp på stranden och det bjuds på bbq mellan 18-21.

Och självklart har de eldshow som underhållning. 

Förra gången jag var på Samed Villa älskade jag det, jag har rekommenderat till otaliga personer som mailat mig och nu ser det ut som jag skjutit mig själv i foten... Det är inget fel på stället, det är fortfarande mysigt, rent, fräscht, bra personal, fin strand men den genuina känslan som fanns är borta. Jag befarar att man snart kommer kunna köpa Aftonbladet på stället och beställa köttbullar i menyn om ni förstår mig. Men det som drar ned betyget mest är faktiskt stranden, att den är så full av folk att man näst intill ligger i armhålan på personen bredvid är inte ok. Inte heller det faktum att det inte finns en solstol kvar att sitta i 7:05. Ett stort plus till familjerum som är grymt prisvärda om man är flera och de har spjälsängar (men endast 1 barnstol i hela restaurangen). Wifi finns, på rummet fungerar det sådär men i lobbyn är det stark signal. För mig så var nog detta sista gången jag bodde här (men man ska aldrig säga aldrig det genuina kanske finns kvar när det inte är december och högsäsong) då det inte riktig är vad jag är ute efter men för en del är det säkert ett drömboende. När vi åker tillbaka till Samet på fredag ska vi testa ett helt nybyggt boende så får vi se hur det står sig mot Samed Villa.

på promenad

/
Vi idag mitt i Bangkoks trafikdjungel. Inte ett smickrande kort på varken mig eller Aramis men det bjuder jag på. Detta är taget vid 10-tiden imorse då vi var på väg ut för att inhandla lunch och bananshake. Vi använder knappt vagnen längre men ibland när man inte ska iväg allt för långt funkar det. Vi tar aldrig med den när vi åker till havet (har svårt att förstå varför folk gör det, det är ju bara sand överallt?!), vi försöker undvika den om vi ska åka taxi (Quinny Zapp Extra fälls tyvärr ej ihop som en paraplyvagn utan blir två delar) och där vi vet att det är mycket trappor låter vi den också stå hemma.

Aramis sover ju bara en gång per dag nuförtiden och jag vill helst att han somnar runt 11:30-12:00 och sover i två timmar men det krävs jobb att han inte ska somna innan. Att sätta honom i vagnen vid 10-11 tiden är livsfarligt, idag somnade han till och med utan napp i vagnen så jag fick trycka i honom vattenmelon för att han skulle vakna till. Ergon är tydligen också väldigt sövande har jag märkt så det bästa är egentligen att låta honom gå själv men det är lite klurigt med tanke på var vi bor. 
Idag är jag och Aramis solo hela dagen eftersom Micke ska på julfest ikväll. Vi får se vad vi hittar på men tvätt och mathandling är några av de saker som står på schemat...

att komma i julstämning

/
Igår försökte vi komma i julstämning här hemma, det är nämligen lätt att glömma bort att julen står för dörren när det är 30 grader varje dag, strålande sol och vi inte har ett enda julpynt i lägenheten. Små, söta mandariner, pepparkakor från IKEA; pomelo, dumle pepparkaka och en skumtomte dukades fram och så värmde vi lite av Blossa glöggen Arabica (betyg 3 av 5, smakar mest stark glögg tycke jag) som mina föräldrar hade med sig. Som ni ser bjöd Aramis på russin men mandel fick vi klara oss utan. Till detta kollade vi på ett avsnitt av Mad Men - vi har nu kommit in i säsong 3 och jag tycker tyvärr serien blir sämre och sämre - som så ofta med tv-serier. Första säsongen är alltid kanonbra men sen går det ofta utför - med undantag för Sex and the City såklart och Desperate Housewives som jag också tyckte var bra väldigt länge. 
Tillbaka till julstämningen - nej den infann sig inte riktigt ändå men det kanske inte gör något. På fredag åker vi stranden för att fra vår alternativa jul med sand mellan tårna.



Cheesecake hos Starbucks

/
Jag är inte mycket för julgodis; gillar varken knäck, ischoklad, kola och annat man brukar baka. Däremot älskar jag julgotte a la starbucks, den här Xmas Edition Cranberry Cheesecake var ljuvligt god!
Idag var en helt vanlig tisdag, det var länge sen vi hade en sån jag och Aramis. Hemmahäng, lek med nya leksakerna, en sväng till Emporium för lek och matshopping och så fixade jag hemlagat till middag - iallafall till Aramis, jag och Micke fick Emporiummat. Jag har inte lagat mat på 2 månader och jag kan inte säga att jag saknar det. Jag kan sakna att laga hälsosam mat som jag exakt vet innehållet i men just det där vardagliga vad ska vi äta, måste handla creme fraiche/lök/soja (alltid nåt som fattas), försöka fixa middag och underhålla barn samtidigt och sen ta hand om all disk - nej det saknas inte alls!

Mammig vid 18 månader

/
Aramis är ju snart 1,5 år och han har blivit extremt mammig på senare tiden. Är det någon fas eller är det bara mitt barn? 

Lite mammig har han väl alltid varit men hemma i Stockholm när vi tex var på ÖF så brydde han sig knappt om att jag var där och alla sa att han skulle bli så lätt att skola in på dagis. Nu har han gjort en helomvändning och fullkomligt gallskriker så fort jag lämnar rummet eller går på toaletten. Han vill helst hänga runt min hals som en liten apa 24 timmar om dygnet (säger bara 12 kg..) och när vi umgås med andra barn kollar han alltid var jag är, vill visa mig saker och leka nära mig. Det är extremt frustrerande och jag vet inte hur jag ska gå vidare. Bejaka dvs krama honom ännu mer, vara mer nära etc eller tvärtom; försöka få honom att vara mer utan mig och vänja sig vid att jag kommer försvinna då och då?! 

Hemma i Stockholm var han ju en del med både mina föräldrar och Mickes föräldrar men sedan vi kom hit har han ju knappt varit utan oss - kan det ha med saken att göra?! Fast å andra sidan vet jag barn som knappt haft barnvakt en enda gång och deras inskolning på dagis har ändå gått hur bra som helst. Någon som har några goda råd att ge mig?!

Cabbage and Condoms, Bangkok

/
Igår bjöd vi mina på föräldrar på avskedsmiddag på Cabbage and Condoms på soi 12. Finns nog inget bättre ställe om man vill sitta utomhus och i rofylld miljö mitt i Bangkok.
Aramis gillade stället och hade såklart på sig sin favorittröja med apa - härifrån.
Vi åt små fyllda degknyten...
... och pandalus (grillad kyckling i bananblad) till förrätt.
Sen har jag snöat in på glasnudlar så det fick bli min middag.
Den här kvinnan underhöll med musik.
Och när tallrikarna och glasen var tömda gick vi därifrån, vinkade hej då till mamma och pappa som åkte till flygplatsen och gick hem med fulla magar.

måndagslistan

/
 
Idag ligger detta på min positiva plussida;  
  • Vädret - helt perfekt här just nu! Svalt på morgonen, soligt och inte ett moln på eftermiddagen och bra kvälar då man kan sitta ute utan att dö av svettningar.
  • Mina föräldrar hade två bra veckor här, vi har just sagt hej då och på torsdag väntar nytt besök i form av Stefan och Malin.
  • Finaste födelsedagspresenterna och julklapparna har jag fått!
  • Aramis - alltid! Just nu för han bubblar över av ord som han inte riktigt kan formulera men han bubblar, babblar, härmar, gestikulerar och glädjeskriken vet inga gränser.

30 extra dagar hos Immigration office, Bangkok

/
Hela förmiddagen har idag ägnats åt att förlänga mitt och Aramis visum med 30 dagar. Förr var det bara att åka skytrain till immigration office som låg nära Lumpini men nu har de flyttat ut till Government Complex, Pak Kret (bild). Det tar ca 20-30 minuter dit med taxi om vägen är utan kö, när vi åkte dit i morse tog det över en timme. Väl där skulle papper fyllas i, vi skulle fixa kopior (du ska ha kopia på fotosida i pass, arrival card, visum, arrivalstämpel och ett visafoto med dig), foton, köa för att lämna ansökan, köa för att få tillbaka den och ja det hela tog väldigt mycket längre tid än vad det brukar. Men vid 11 var vi äntligen klara och kunde åka tillbaka till stan för lunch. Och nu slipper vi förhoppningsvis åka dit igen eftersom vi efter resan till Penang i januari får 60 extra dagar och sen hoppas jag på en till resa i början av mars och sen är det ju nästan vår och då ska vi återvända till Stockholm!