Sista dagen på förskolan

Nu tar vi sommarlov! Aramis har sagt hej då till förskolan för sista gången och nu väntar åtta härliga veckor av ledighet innan han börjar förskoleklass. Min lilla plutt! Om en vecka blir han 6 år och i helgen blir det förskolekalas innan alla lämnar stan för sommaren.

Och den här lilla personen har hunnit bli 11 månader, hon inte bara går utan nästan springer fram och är sprudlande glad för det mesta. Hon har också åtta veckors ledighet innan inskolningen på förskolan  börjar - för övrigt samma som Aramis gått på. Därför var det inte så sentimentalt idag när vi sa hej då till personal och förskola, hade det inte varit för Älva hade jag nog stått med tårar i ögonen.

Idag har vi njutit av vår sista ensamma föräldralediga dag Älva och jag. Lunch i Liljeholmen, handlat inför midsommar, spanat in lite rea, njutit av sommarvärmen i sjöstaden och fixat Aramis födelsedagspresent.

Imorgon hoppas vi regnet håller sig borta för då åker vi till våra kompisars lantställe för att fira midsommar med två andra barnfamiljer. Smörrebröd, mojitos, jordgubbstårta och traditionellt firande står på schemat och som det ser ut nu ska det bli sommarvarmt i Stockholm.

Vandring i Slovenien - ett måste

Åker du till Slovenien så tycker jag personligen att vandring i den storslagna naturen är ett måste. Stanna inte bara i Ljubljana utan ta buss eller bil en timme upp mot alperna och se storslagna vyer och porlande vatten. Det finns allt från lätta vandringsleder till riktigt utmanande som inkluderar klättring. Spana in dessa fantastiska bilder från två av våra kortare vandringar - jag lovar att du kommer vilja boka en resa imorgon!

Ett hett tips är att ha med sig en guide som kan anpassa vandringen efter hur van du är, vad du vill se och hur långt du vill gå. Jag kan varmt rekommendera Hike and Bike där vår guide jobbade. Grega, som han hette, var enormt kunnig, visste precis vad vi var ute efter, hade kolla på varenda vandrings- cykel och klättringsled, anpassade läget efter väder och ett extra plus för lättsam att prata med.

Till och med jag som vanligtvis inte vandrar på min semester älskade detta och är nu mer sugen på en aktiv semester!

---

Denna resa till Slovenien ingår i kampanjen #GoSlovenia i samarbete med Slovenia Tourism och NordicTB. Som vanligt är tankar, bilder och åsikter mina egna.

Instagram

Du hittar mig på @comeflywithtowe 

Slovenien - landet som har allt

Slovenien. Ett land jag drömt om att besöka och nu fick jag äntligen tillfälle att göra det. Och jag blev golvad. Det är så otroligt vackert och trots att landet är så pass litet innehåller det allt.

Jag flög från Stockholm till Wien med Austrian Airlines, en resa på ca 2 timmar. Sedan bytte jag till Adria Airline och flyga från Wien till Ljubljana, en resa som endast tar 30 minuter. Ett annat alternativ är att flyga från Stockholm till Venedig och sedan flyga vidare till Ljubljana. Direktflyg till Ljubljanan går från både Köpenhamn och Helsingfors ett par gånger i veckan men tyvärr inte från Stockholm och Oslo, än.

Jag anlände Ljubljana kring klockan 11 på förmiddagen och blev upphämtad av vår guide som skulle vara med oss fyra nordiska bloggare under hela resan. På kartan ovanför kan ni ser hur vår rutt såg ut; från Ljubljana, upp i Juliska Alperna, över bergen, ner längs med gränsen till Italien, till Sloveniens lilla kustremsa och så upp till Ljubljana igen och till Velika Planina.

Vi började med att åka från Ljubljana till Kranjska Gora, en resa som tar cirka en timme med bil. Kranjska Gora är en alpby med fokus på skidåkning, backhoppning och mountainbike. Inbäddad mellan bergen, med vidunderlig utsikt och en stor turistort både sommar och vinter.

Vi fortsatte till byn Podkoren där vi stannade för natten. Vi skulle även gjort en hike här men just då öppnade sig himlen och istället tittade vi på den världskända backhoppningsbanan Planica och på backar där Ingemar Stenmark tävlade i back in the days.

Dag två fortsatte vi upp i bergen och vårt första stopp var vid sjön Jasna som fick oss alla att tappa andan.

Färden gick uppför och vi stannade vid Vrisic 1611m över havet för att beundra utsikten.

Det blev hike i Triglav Nationalpark med hängbroar över turkost vatten. Nu hade det regnat en del och vattnet var något grumligt men på en solig dag är tydligen Soca river helt turkos, det är kalksten som skapar denna fantastiska färg. Vi stannade i byn Koparid för att uppleva dess charm, äta middag och övernatta.

Dag tre lämnade vi bergen och temperaturen steg med 10 grader, solen kom fram och vingårdar låg på rad.

Känsla av sydeuropa, det luktade körsbär och solsken och  landskapet var så grönt att det nästan gjorde ont i ögonen.

Vi besökte grottor vid Skocjan och beundrade det här vattenfallet som kommer ut ur grottan.

Och så var vi framme i Izola där vi checkade in på hotell med utsikt över marinan, det var 27 grader varmt och klarblå himmel. Från Koparid ned till kuststaden Izola tog bilresan allt som allt 2,5 timme. Detta är verkligen något med det bästa med Slovenien, det är inga avstånd!

Vi fortsatte till Portoroz (ca 10 minuter med bil) för att paddla på surfbräda, bada i Adriatiska havet (23 ljuvliga grader) och strandhänga. En del sand, en del sten, en hel del nudiststränder, men också folktomma bukter, många segelbåtar och fint vatten.

Dag 4 vaknade vi upp i Izola  7 på morgonen och tog bilen till Piran som ligger 20 minuter därifrån. Det var som att komma till Italien! Du ser både Kroatien och Italien från strandpromenaden och vi åt frukost med morgonsolen i ryggen.

Vi promenerade i Piran, njöt av alla små gränder, fotade tvättlinor och allmänna badbryggor.

Klockan 10 lämnade vi Piran och strax efter 11 var vi i Ljubljana igen. Sloveniens huvudstad bjöd på 25 grader, sol och fantastiska vyer - som ett bättre Venedig.

Gränder, uteserveringar, små torg, kanaler och alptoppar i fjärran.

Stora gröna parkområden, inte alls mycket folk och en väldigt lugn och härlig stämning.

Utsikten över staden är otrolig med kyrkor, slott och berg.

Vår sista dag lämnade vi Ljubljana och åkte 30 minuter till staden Kamnik. Härifrån tog vi linbana upp i bergen till Velika Planina.

Velika Planina är en liten bergsby som breder ut sig över de gröna kullarna och ger Sagan om Ringen känsla. Vi vandrade över kullar, smakade ost, fick lunch i en liten stuga och utsikten var än en gång slående.

Vi avslutade vår resa med vattenfall, gröna källor och den magiska naturen som Slovenien bjuder på. Sedan var det 20 minuters bilfärd till flygplatsen och vi hade fått en upplevelse vi sent kommer att glömma.

Alptoppar, kust, havsbad, grottor, vingårdar, storstad, vattenfall och källor - Slovenien har verkligen allt! På en vecka kan du hinna med det mesta om du har bil eller fokusera på det som tilltalar dig mest.

Läs alla inlägg från min resa genom Slovenien här.

Kom också ihåg att följa hashtaggen #goslovenia för hela vår resa.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Denna resa till Slovenien ingår i kampanjen #GoSlovenia i samarbete med Slovenia Tourism och NordicTB. Som vanligt är tankar, bilder och åsikter mina egna.

Bråda tider

Den här veckan före midsommar alltså. Det är så mycket som ska fixas med att jag mest flänger fram och tillbaka. Det är midsommarmat att planera, det är Aramis sista vecka på förskolan någonsin och allt ska tömmas, present till pedagoger ska fixas, avslutning på friidrott och Aramis fyller år och på listan står både kalas och presenter. Jag försöker göra allt på samma gång viket aldrig är en bra idé. Och vänder jag ryggen åt Älva i en sekund så har hon toalettborsten i munnen eller fingrarna i kläm i en låda. Men ute är det ljuvligt och vår bästa tid är verkligen nu. Grönska och långa, ljusa nätter!

Vi som ska tillbringa hela sommaren i Sverige - har inte riktigt kommit över det än - hoppas ju på en kanonsommar såklart. Än så länge tycker jag det verkar hoppfull! Men eftersom vädret inte är att lita på alls i Europa just nu så vet en ju aldrig. I Slovenien brukar det vid den har tiden vara 30 grader och inte ett moln - vädret vi hade i bergen påminde tydligen mer om april än juni. Vi kan ju hoppa att Medelhavsvärmen drar in över Sverige lagom till juli. Midsommar räknar jag inte alls med men det kan väl ändå inte bli kallare än förra året då vi hade 10 grader och regn, eldade i öppna spisen och hade fleeceunderställ under regnkläderna. Men man ska ju aldrig säga aldrig, men jag kan väl ändå säga så pass mycket att jag kommer inte springa ut och köpa en ny sommarklänning till fredag.

Nu har Älva precis somnat vilket betyder kaffe, bildredigering och tänka ut middagsmat. På återseende!

Om att komma hem

 Blåst och skratt på en alptopp

Det här med att komma hem. Jag älskar att resa och jag älskar att komma hem. Sedan jag fick barn är det ännu härligare att komma hem. Det gör inget att de väcker en före 06 och du somnade efter 01 när de är så glada över att du kommit hem. Aramis hade en miljon saker att berätta och Älva sken som en sol.

Att resa ensam när en har familj kan (tydligen) diskuteras i oändlig. När får man lämna? Finns det en magisk ålder? Är det egoiskt? Jag lämnade mina barn i fyra nätter med deras pappa, jag ser inget konstigt i det alls. Dessutom var både mormor, morfar, farmor och farfar här och träffade sina barnbarn. Jag är glad att mina barn kan känna trygghet hos andra vuxna (inte bara med sin mamma och pappa) och att vi har många runt omkring som älskar våra barn lika mycket som vi gör. Och ja Älva är liten men inte så liten. Hon är 11 månader och dagarna utan mig gick hur bra som helst, jag var redo och hon med tror jag. Jag hade mer separationsångest när Aramis var liten men det berodde nog på att han var första barnet.

Resan till Slovenien överträffade mina förväntningar. Jag har ju drömt om det så länge och nu känner jag att fem dagar var inte tillräckligt - jag vill ha mer. Mycket mer. Landet är verkligen så fantastiskt som jag trodde och även om vi hade lite otur med vädret uppe i bergen så var det magi.

En bloggresa är ingen betald semester. Tempot är högt, oftast gör du mer på en dag än vad andra gör under en hel weekend, ibland är schemat så tight att du får springa mellan aktiviteter, sömn är en bristvara men oj så mycket du får uppleva. Det tar minst en vecka på hemmaplan för alla intryck att sjunka in.

Och att resa med ett fåtal nya personer som du inte känner kan både vara fantastiskt och påfrestande men mest av allt är det så väldigt intressant. Jag får dela okända personers öden, jag lär mig så mycket om mig själv och andra och oftast slutar det med att jag får vänner för livet. Och som jag skrattat den här resan. Jag har skrattat så jag fått ont i magen, jag har stått dubbelvikt på gatan och jag har fnittrat mig till sömn. Vi fyra som reste var så väldigt olika men ändå hade vi så otroligt roligt tillsammans. Alla borde någon gång resa med okända personer i liten grupp för att få sina fördomar krossade, för att se saker ur ett annat perspektiv och inte minst öva upp sin diplomatiska förmåga.

Ja, det var lite tankar kring denna resa, inlägg från Slovenien kommer nu komma i en strid ström. Ni kommer också längta dit, det kan jag lova!

Slovenien dag 5

Slovenien dag 5. Vi lämnade Ljubljana och åkte till Velika Planina. Ett fantastiskt ställe uppe i bergen där herdar bor.

Utsikten. En tappar andan.

De små stugorna där de bor.

Omgivningarna. Stillheten.

Vi fick också lära oss att göra deras speciella ost.

Och sedan åkte vi vidare till källor och vattenfall som skiftar i turkost.

Dag 4 i Slovenien

Dag 4 i Slovenien började väldigt tidigt men var så värt. Vi åt frukost vid havet i Piran. 

Så här såg det ut från deras takterrass.

Sedan rullade vi vidare mot Ljubljana. Där väntade ett väldigt oväntat boende och cykelsightseeing runt staden.

Efter cykel och besök på slottet var det snabbt ombyte. Det var lördagkväll och vi firade det med bubbel och båttur.

Under alla fantastiska broar.

Och så fortsatte kvällen på takbar med den här utsikten.

Och middag på det är underbara lilla torget. En fullspäckad dag med många intryck och staden Ljubljana rekommenderas till alla!

Ni kommer väl ihåg att ni kan följa hela vår resa på twitter och Instagram genom hashtag #goslovenia

Fråga Piloten - del 4

Vilken succé min serie Fråga Piloten blev! Det är tydligen fler än jag som älskar att få veta vad som egentligen händer där uppe i luften. Här kommer den fjärde och (tyvärr) sista delen, har du fler frågor till piloten så kan du skriva dem i kommentarsfältet.

Vem är piloten då? Jo piloten heter Andreas, är barndomsvän till mig och jobbar som trafikpilot i USA sedan 2004. Innan dess var han flyglärare för Korean Air i tre år och en annan merit är att han har flugit mig i propellerplan mellan Sala och Sundsvall back in the days.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad är det vackraste du sett från ovan?

Ingen kan slå min kontors utsikt! I mitt jobb får man se solen garanterat varje dag och utsikten varieras hela tiden. Under natten ser man mycket fler stjärnor från cockpit och man kan också urskilja Vintergatan. Svårt att säga vad som är vackrast men man blir aldrig mätt på solnedgångar.

På en långflygning på 10h. Hur mycket sitter piloten faktiskt framför spakarna och hur mycket tid gör ni annat? Och vad för annat gör ni då?

På en 10 timmars flygning är man tre piloter. En kapten och två styrmän. (På ännu längre flygningar har man fyra piloter.) Alla tre sitter i cockpiten vid start och landning. Sedan gör man upp ett roterande schema där en pilot vilar i ett speciellt viloutrymme. Vissa flygplan har inte ett sådant, och då används ett förstaklass säte med en omslutande gardin. Man sover, läser en bok, eller kanske tittar på en film när man är "ledig".

En rolig historia som hände ombord en flygning från Rom till San Francisco för många år sedan var att piloterna inte lyckades väcka kaptenen inför landningen trots flera påringningar till viloutrymmet. Strax innan de skulle landa, dundrade kaptenen fortfarande i sin pyjamas, in i cockpiten, irriterad varför ingen väckt honom. Han tände en cigarett, tog en kopp kaffe, landande planet, och gick sedan tillbaka in till sovplatsen. Är historien sann? Kaptenen är min kompis pappa...

Type rating för A380, något som lockar? Vad krävs för att ens få påbörja en sådan utbildning? 

När man blir anställd som trafikpilot måste man lära sig den flygplanstyp man ska flyga mycket grundligt. Moderna trafikflygplan är i dag så komplexa att man måste gå en speciell kurs för varje typ och erhålla en så kallad "Type Rating". Oftast betalar flygbolaget Type Ratingen när man blir anställd, fast vill man, så kan man själv skaffa sig valfri Type Rating på vilket flygplan man vill. Är du sugen på att lära dig en A380, dvs en superjumbo kostar en sådan kurs ca $20,000. Innan du påbörjar en sådan kurs måste du dock först ha genomgått grundläggande flygträning.

Vilken passagerare är jobbigast, en full medelålders eller ett skrikande barn?

Hahaha, det blir nog en full medelålders. Faktiskt så får man inte gå ombord ett flygplan ifall man är berusad och lyckas man ändå "smita förbi" markpersonalen kan flygvärdinnorna ofta lukta sig till en överförfriskad passagerare. Vi brukar då erbjuda att boka om hen på en senare flygning.

Visste ni förresten att spädbarn har trängre hörselgångar än vuxna och när vi börjar sjunka mot destination börjar vi också trycksätta kabinen för landning. De flesta vuxna märker inte av det men för ett spädbarn är det en obehaglig upplevelse. Det är oftast därför barn skriker under inflygningen.

Vilken är den största skillnaden mellan att flyga propellerplan vs jetplan?

I ett propellerplan har man fler motorreglage att hålla reda på. Propellervinklar, kraftuttag, propellerhastighet mm. När man övergår till att flyga en jet har man bara ett gasreglage och man blir överrumplad av hur pass fortare allting går.

Blir ni inte galna på folk som försöker ta ombord halva sitt hem och hävda att det är handbagage?

Jo, det blir vi. Fast det är också vårat eget fel. Sedan de flesta flygbolagen började ta ut en avgift för incheckat bagage försöker många att packa med så mycket dom kan i handbagaget. Vissa bolag har gått tillbaka till gratis incheckade väskor och där är flygvärdinnorna gladare!

Är dörren in till piloterna alltid låst? Jag tänker om någon galning får för sig att komma in? Samma sak med nödutgångar - hur svåra är de att öppna för en passagerare?

Japp, dörren till cockpit är alltid låst under flygning.

Alla nödutgångar öppnas in mot kabinen och vid flygning är hela kabinen trycksatt för att kompensera emot den tunna luften utanför. Även ifall en passagerare rycker och sliter i en nödutgång händer inget. Jo förresten, den passageraren blir omhändertagen av polisen vid landning.

Vilken stad är vackrast från ovan?

Oj, bra fråga. Det får bli ett subjektivt svar eftersom jag mest flyger i Nordamerika. Personligen tycker jag att alla städer som ligger vid vatten och terräng är vackra att flyga över. Där har vi ju tex. Stockholm, San Francisco, och Vancouver. På natten, när sikten är god, kan man faktiskt se Las Vegas hela vägen från Los Angeles. En märklig syn, mitt i en kolsvart öken ligger en tät klunga av neonljus.

Over and out. Detta var den sista delen i Fråga Piloten men har du missat någon del så in och läs bums.

Fråga Piloten Del 1

Fråga Piloten Del 2

Fråga Piloten Del 3

Ett litet inlägg från dag 3, Slovenien

Dag 3 i Slovenien var dagen då vi lämnade alperna och körde söderut. Solen strålade och landskapet ändrades från alper till Medelhav.

Vi passerade flera vingårdar och vindistrikt.

Vi besökte en grotta som låg 170 m under marken. 

Sagolandskapet fortsatte.

Och så anlände vi staden Izola vid kusten. Vi gjorde en vattenaktivitet som ni får läsa mer om sen, badade i adriatiska havet, tittade på fina båtar och gjorde oss redo för en kväll vid havet.

Solen gick ned, vi åt bläckfisk, pasta, tryffel och massor av fisk med utsikt över havet innan vi somnade vi midnatt.

Idag väntar kuststaden Piran innan vi åker mot huvudstaden Ljubljana.