the best of the rest

Fast i regnet.

På väg upp på Long Bien Bridge som rinner över Red River.

Det kom ett tåg bakom min rygg.

Lokalbefolkningen som livnär sig på fiske.

Lenin parken.

Samma park.

Towis framför Temple of Literature.

Fin bild.

Min absoluta favoritbild från denna resa, synd att han som tog den darrade lite på handen. Cykeltaxi i Hanoi, kan inte bli bättre!

Tran Quoc Pagoda

Tran Quoc Pagaoda, från 1800-talet, vid West Lake här i Hanoi är vackrare än en tavla. Igår promenerade vi dit, köpte rökelse av en söt tant, tände den för lycka och välgång och det var inte en turist i sikte. Det är överlag väldigt lite turister här och de som är här verkar snäppet smartare än klientelet som turistar i Bangkok. Det är som att vara i Europa och jag älskar det!

På söndag åker Micke hem men jag stannar en dag för att insupa de franska dofterna. Jag har bestämt mig för att vänta med Halong Bay, tror kusten är bättre när det inte är regnsäsong. Jag ska istället besöka Operahuset, Lenin Parken, Temple of Literature och marknader.

Ngoc Son Temple

Idag började dagen med ett besök på Ngoc Son Tempel som ligger på en ö i sjön. Den kända röda bron leder till templet som byggdes på 1800 talet.

Vägen dit är underbar och jag älskar Hanoi! Det är nämligen runt 23-24 grader här, regnar en del och jag har idag varit ute och gått hela dagen utan att svettas alls, jag saknar inte Bangkok!

Inne i templet finns rester av en jättesköldpadda som var över 2 meter lång. Legenden säger att hjälten Le Loi fick ett magiskt svärd av en gyllene jättesköldpadda i sjön. Le Loi använde svärdet, besegrade Kina och gav sedan tillbaka svärdet till sköldpaddan.

Tydligen hittas stora sköldpaddor i sjön från år till år, en del säger att de planteras in andra säger att legenden lever...

Micke förevigar en sköldpaddsbild.

Jag vid ingången.

Vietnams fana vajar i vinden.

Hitta Towe på den berömda bron.

språkbarriär

Engelska funkar sådär här i Vietnam. Igår skulle vi äta lunch vid 15 tiden och detta är vad vi fick in... Färskölen Bia Hoi och jordnötter. Jaja, bättre än helstekt hund iallafall.

Japanfakta: Ni kommer väl ihåg berättelsen om Sadoko och de 1000 papperssvalorna? Hon står som staty i Hiroshima med en papperssvala i handen och bredvid statyn får man lägga sina egna origamisvalor. Det ska jag göra snart.

här ligger en hund begraven

Här i Hanoi finns inga gatuhundar, jag undrar var det tagit vägen?

rishatt och trafik

Jag är framme i Hanoi. Regnet står som spön i backen men staden är fantastisk. Franska hus, rishattar på alla huvuden, kommunistpropaganda och smala gränder. Trafiken är helt galen, Bangkok är en lugn stad i jämförelse! I taxin på väg till hotellet blundade jag mest hela tiden för jag trodde det skulle smälla när som helst. Motorcyklar kör överallt och de finns i tusental, alla kör med ena handen på tutan och övergångsställ existerar inte.

Så fort regnet slutar ska jag ta en promenad i de gamla kvarteren och en tur på sjön. Imorgon väntar franska kvarter och på söndag blir det kanske en tur till kusten. Jag har bara varit här i 12 timmar men jag gillar redan Hanoi!

Japanfakta: Mount Fuji är Japans högsta berg (3776 m) och ligger 10 mil från Tokyo. Vulkanen hade senast utbrott 1707 och den har snö på toppen oktober-maj. Bergstoppen har blivit en stor turistattraktion och det är klättringssäsong juli-aug (när jag är där!!!)

sleepy drive

När jag åker till barnhemmet på eftermiddagarna åker jag alltid minibuss från Victory Monument. Det fungerar som lokalbuss fast den stannar på lite färre ställen, kostar 5 bath extra och går väldigt mycket snabbare. Ibland så snabbt att jag är lite rädd kan tilläggas. Jag är egentligen emot minibussar och skulle aldrig åka minibuss en längre sträcka som till öarna men när det handlar om 15 minuter kan jag stå ut. Med åren har jag utvecklat något form av klaustrofobi vilket gör att jag endast kan sitta på speciella säten i bussen. Att sitta längst bak är helt uteslutet för då börjar jag tänka på hur illa till jag sitter om vi skulle krocka, jag blir kallsvettig och måste kasta mig ut. Detta händer också ibland i hissar, i skytrain under rusningstrafik, om jag inte kan röra benen inne i biosalongen och i solarium (tur att jag inte använder dem längre).

Men det jag skulle komma till var hemresan idag med en grå och trång minibuss. När jag kliver på är det bara jag och chauffören i bussen. Jag sätter mig strategiskt på bussen bästa plats, första raden bakom den som kör. På detta sätt har jag nära ut, fönster både fram och på sidan, och jag ser chaufförens blick i backspegeln. (Kalla mig paranoid, men sån är jag.) Jag märker att han kör väldigt sakta och när jag tittar i backspegeln ser jag att han sitter och somnar till. Vi kör förbi några hållplatser och ingen kliver på och mellan två busshållplatser somnar han faktiskt på riktigt. Bussen kör snigelfart på vägen och jag känner min panik, måste ur denna buss! Jag slår till honom på axeln så han rycker till. "Are you tired" frågar jag högt och tydligt. "Ahhh???" får jag till svar. "Tired?" skriker jag tillbaka och visar med en gest att han kör med slutna ögonen. "No, no, ok" kommer tillbaka. För att försäkra honom om att jag har koll på honom säger jag "ok?" extra högt och nickar in i backspegel med en blick som säger I´m watching you. Ett mumlande ok kommer tillbaka. Sedan kliver tre till personer på bussen och vi kör ut på motorvägen och mot Victory Monument. Jag släpper inte backspegeln med blicken för en sekund. Detta är inte första gången det händer då jag åkt otaliga nattbussar som svängt lite hit och dit men det är första gången jag faktiskt sett när chauffören somnar. Jag vet att thailändare säkerligen är jordens tröttaste folk och kan sova överallt men på en buss man själv kör är det inte ok!

För övrigt är det väldigt svårt att vara säker i Bangkoks trafik då taxi och bussar saknar säkerhetsbälte, motorcykeltaxi åker man utan hjälm då det nästan aldrig finns någon hjälm att tillgå och att de flesta kör efter sina egna regler hjälper inte heller.

Japanfakta: Japan består av 6800 öar och är till ytan dubbelt så stort som Storbritannien. På denna yta bor 127,7 miljoner människor men eftersom stor del av Japan är berg så trängs dessa personer på en betydligt mindre yta.

det skjuts

Det sköts tydligen här i Bangkok i natt. En svensk tjej blev skjuten på Khao San Road då hon råkade komma mellan i ett bråk, hon klarade sig men tre andra personer dog. Detta har det inte stått ett ord om i Thai press idag men däremot såg jag det på DN. Jag tror Thailand inte vill skrämma bort fler turister nu så vi lägger locket på. Nu fick jag en till anledning till att ta stort avstånd från Khao San Road, skitiga guesthouse, backpackers med en öl i handen och allt annat som den gatan förknippas med.

Vad jag har gjort idag kan ni se på bilden; jobbat, rättat uppsatser, druckit banan/jordgubbs shake, jobbat med webshopen och tränat. Micke har åkt till Hanoi och på torsdag åker jag dit med Air Asia. Jag är lite rädd att det ska vara dött som Vientiane men efter vad jag har hört ska det vara underbart, speciellt de franska kvarteren.

Jag slukar just nu faktaböcker om Japan som om det vore chic lit. Jag kommer hädanefter att dela med mig av min kunskap till er, lite varje dag, så att ni också lär er något nytt:

Japanfakta: Japan heter Nippon på japanska och betyder den uppåtgående solens rike.

the reader

Jag älskar att gå in i en bokaffär, en bokhandel och secondhand bookshops. Det är böcker högt och lågt och jag kan spendera timmar där. I lördags var jag först i bokaffärerna på Emporium ett bra tag och kom därifrån med en bok om Hanoi. Sedan gick jag vidare mot Dasa Book Café som är en second bookshop + café mellan soi 26 och 28. Där stannade jag så länge att nästan varenda bok i hyllorna nyinkommet, svenskt, reseböcker och Asian litterature hann granskas. Jag kom därifrån med två böcker om livet i Bangkok till ett väldigt bra pris.

Skillanden på att besöka en bokhandel här i Asien är att du kan stå och bläddra i böcker i timmar och ingen kommer fram och säger "ska du köpa den där eller?". Man kan kolla reseböcker, titta i designböcker, läsa om trädgårdsodling och det finns till och med stolar utställda om man blir trött i benen. Den enda nackdelen är väl att om du sedan vill köpa en bok så är det svårt att hitta ett ex som inte har blivit tummad på av andra läsare.

1 år

Igår fyllde Persikan 1 år. Det skulle såklart firas med pompa och ståt så på morgonen åkte vi mot barnhemmet. Hon fick paket och en chokladmoussebakelse som hon tyckte var på tok för söt och rynkade på näsan åt.
I ett av paketen gömde sig en rosa födelsedagsklänning.
Mickis var med för att fira och bjöd Persikan på en promenad.
Tom och Guap var också med och firade i timmarna två. Jag är övertygad om att det var den bästa födelsedagen hon någonsin varit med om!