Jag läste på nätet idag att den thailändska mannen som mördade den svenska tjejen på Phuket har erkänt. Hans förlåtelse tror jag kanske är lite för sent ute. Iallafall pratade min nya vän präst- Lennart mycket om detta igår. Att det sker fler olyckor med svenskar inblandade nu än förr här i Thailand är ju ganska självklart då det är ca 400 000 svenskar här varje år. Han berättade också att på Koh Lanta finns det nu två svenska skolor, svenska byar och svenska stränder. Jag lovar på hedersord att jag aldrig ska sätta min fot på Koh Lanta. Kom igen, hur kul kan det vara?
Men återigen, det jag ville komma till var våldet och att "man ska ju vara försiktig nu i Thailand". Jag har aldrig sett en enda thailändare brusa upp eller vara aggressiv. Såklart finns det undantag, men när jag har sett bråk eller känt mig rädd så har det alltid varit en västerländsk person inblandad. Som jag skrev i det tidigare inlägget så drar detta land till sig ett klientel av människor som är allt annat är trevliga. Massor av engelsmän som suttit av några år i fängelset hemma och sedan kommer de hit i fotbollströjor och tatueringar och tror att de är kungar. De behandlar alla i landet som de vore mindre värda, deras kvinnosyn tänker jag inte ens gå in på, de är oartiga, ouppfostrade och när de till och med försöker rätta det thailändska språket hos en person som är född i Thailand då vet man att de är utom all hjälp. Förutom de tusental av fotbollshuliganer som kommer hit så finns det många personer från arabländerna som behandlar alla andra som skit för de är rika. De finns de vanliga turisterna som gnäller på att de är för mycket avgaser, för varmt och McDonalds inte smakar lika som hemma (där de borde ha stannat) och såklart en population av rysk maffia med mycket guldsmycken, sprättig gångstil och överlägsna miner. Så det är inte alltid lätt att vara här ska jag säga. Det finns inte många personer som jag vill umgås med här för jag skäms över dem. Min kompis Olivers chef kommer från Australien och när Oliver berättar hur han beter sig på jobbet och när de är ute efter jobbet mot thailändare, då blir jag rädd för människans utveckling. Och de flesta thaipersoner vill inte umgås med västerlänningar på ett socialt plan vilket jag mycket väl kan förstå.
Jag längtar hem sjukt mycket idag. Jag längtar efter fullkornsbröd med avocado, efter fil med kellogs special K, efter att få äta nyttigt och att inte allt steks i en massa olja eller är så starkt att man får svett och snor attack. Jag längtar efter mina vita soffa i lägenheten på söder även om lägenheten inte finns mer, jag längtar efter mina kompisar, efter en månadslön, efter ett gymkort och efter svensk vår. Dock inte efter snön som verkar ha kommit för sent. Jag vill gå till Acne och köpa nya jeans och till medis och äta sushi. Och jag vill ha en garderob att hänga nya kläder i, köpa tulpaner i massor, få prata samma språk som flertalet i landet, umgås med smarta personer och jag saknar till och med mitt skoställ som alltid var för överfullt. Ibland tröttnar man även på tropikerna.
