kvällshäng

Eftersom kvällen bjöd på sommarkänsla hängde vi ute jag och Aramis. Promenad, lek, handling och lägenhetsvisning hann vi med. Sen fick jag så enormt ont i magen att vi fick vackla hem. Kan ha varit en väldigt stark middag. Eller laktoschock till mellanmål. Eller bara stress i allmänhet. 

Nu har vi iallafall tackat för oss på den gamla förskolan, gett pedagogerna smarriga presenter och imorgon är det någon som är väldigt peppad på nytt dagis, nya kompisar och att pappa ska var med hela dagen!

jo det känns bra

Först ville han inte gå dit och sen ville han inte gå till sitt nuvarande dagis - så sammanfattar jag det första besöket på den nya förskolan. Och vem vill gå ifrån en handfull olika rum med helt nya leksaker?! Men han får vänta drygt en vecka till innan inskolning sker, vi får se hur det går, gissar att det är skillnad att skola in en 1,5 åring mot en 3-åring?! 

Idag har det varit full fart på jobbet med några oväntade händelser och det gäller att jobba undan en del för tisdag-onsdag är jag borta på konferens, äter god mat, hänger i ett spa och ja just det vi jobbar nog en del också. 

Men nu är det hög tid att sätta igång med den där middagen, kyckling och quinoasallad väntar.

utvecklingssamtal och skoltankar

Den här dagen börjar med utvecklingssamtal på förskolan. Det ska bli väldigt spännande att höra någon annan berätta om vårt barn och jag har såklart massor av frågor. Jag skulle vilja ha en hemlig kamera på dagis en dag för att få se hur han är där, hur hans dagisliv är och vad de gör om dagarna - för när jag är med är det liksom aldrig samma sak. Den här lilla personen som precis var en bebis med massor av svart hår och nu en egen liten person med ett eget liv med kompisar och förskola. Kanske dags att börja tänka på skolkö om tiden går så här snabbt?! 

Förresten på tal om det har ni ställt er barn i kö till skola, är det något man bör göra?! Eftersom vi bor granne med en skola räknade jag kallt med att vi får plats där pga upptagningsområde men det kanske inte fungerar så längre?!

drömmen om världen

Så rätt och så jag. 
Jag har reslängtan. Jag vill shoppa i NY, bada i Västindien, gå genom Tokyos stadsdelar och äta tapas i Spanien. Jag vill se solnedgången över Bangkok, äta glass i Florens och åka upptäcka Hawaii. 
 Men istället för allt detta ska jag ha en helt vanlig dag på jobbet och sedan gå på mitt livs första föräldramöte som jag själv inte håller i. Jag ska få höra vad min son gör om dagarna, vad han ska lära sig i höst och när den viktiga matsäcken ska vara packad. Och har jag tur hinner vi även få till en datenight. Och så börjar ju nästan helgen. 
Tummen upp!

pyssel

Hur fin är inte Aramis midsommarstång han pysslat ihop på förskolan? Nu är det sommar hörni!

full fart

Bild tagen för exakt 1 år sen och nu har han gjort sin första riktiga dag på förskolan. Allt gick strålande; han åt lunch, somnade helt själv och bara smälte in i gruppen som om han alltid gått där. Det var värt att fira så i eftermiddag blev det kanelbullar från Fine Food och sen gick vi hem till Tina och Björk för efter dagis playdate. Det är synd att Björk och Aramis inte hamnade på samma förskola för de är så himla lika i det mesta och har verkligen glädje av varandra men vi får främja deras vänskap på kvällar och helger istället. 
När sen klockan blev 18 var Aramis så trött att han nästan somnade i middagstallriken och vid 19 sov han - han sover ju inte lika länge på förskolan som hemma och sen är det väl mycket nya intryck och full rulle som tar ut sin rätt.

onsdag

Jag (på förskolan); Jeans - Acne Hex, skor - Din Sko, tröja - Modern Preppy collection Lindex.

Inskolning dag 3 började med lek utomhus och efter lunch blev jag beordrad att lämna Aramis själv ett par timmar. Jag flanerade planlöst omkring på söder och hittade sedan ett café med god latte och bra tidningar. Vilken lyx. 
Timmarna utan mig gick såklart bra och imorgon kanske vi testar att han är där själv men att jag finns till hands på telefon. Inskolningen har gått över förväntan måste jag säga men jag är endast tacksam och jag antar att det kan svänga när som helst så det är bara att hålla tummarna att denna trend håller i sig. 
Nu har vi kommit innanför dörren och på vägen såg jag ett utslaget körsbärsträd - så nu säger jag att våren är här på riktigt även om de hotar med snö i helgen. 
Just nu spöregnar det ute så det var mysigt att komma in, äta lite mellis, läsa böcker och hänga i soffan. Ikväll ska jag på tjejmiddag - precis vad som behövs en grå onsdag.

Förskoleångest

Det här med att fortfarande vara mammaledig nu när Aramis är 14 månader är både plus och minus. De flesta runt omkring mig med barn i samma ålder håller just nu på med inskolning på förskola och jag läser om hur lätt det går och hur glada de är att förskolan finns. Jag håller med till 100%, förskola är toppen – men samtidigt är jag lite glad att jag inte behöver lämna min son där riktigt än. Jag vet att han skulle klara det galant, han är redo och han behöver säkert mer input än vad jag kan ge honom men jag är lite halvnojig när det kommer till att andra personer ska vara mer med mitt barn än vad jag själv är. Ska någon 19-åring utan erfarenhet/utbildning ta hand om mitt barn samtidigt som hon kollar av sin Iphone eller ska 63-åriga Gudrun läxa upp mitt barn a la jag gillar inte nytänk?! Jag har ju jobbat i skolans värld rätt så länge och tro mig – det finns himla många fina och bra pedagoger men det finns också de som inte har full fokus på barnen inomhus/(framförallt) utomhus, de finns de som drar lite för hårt i armen än vad som är ok och jo pedagoger får också favoriter/icke favoritbarn och tänk om Aramis blir ett sånt barn som det suckas över på lekplatsen, som de snackas om i personalrummet och de sägs ja det är han nu igen. Jag är livrädd att vissa sidor hos honom ska försvinna/dämpas när han ska räta sig in i förskoleledet där det ska vara individuellt men ändå är så himla likriktigt och sugrörssmalt. Jag vill kunna välja den pedagogik som jag tror är bäst för honom men i Stockholm är det en omöjlighet – jag får vara tacksam om jag ens får en plats i min egen stadsdel. Åh denna ångest jag känner mina vänner! 

Jag tror Thailand kommer bli väldigt bra för honom, han kommer få spendera mer tid med både sin mamma och pappa, han kommer träffa andra barn från olika delar av världen och han kommer hinna utveckla sin personlighet lite mer innan det är dags att lämna honom i någon annans händer. Nog för att jag längtar efter att börja jobba igen men jag har sisådär 30-40 år på mig att jobba och Aramis kommer aldrig mer att vara liten. Ibland så slår det mig vad som är viktigast i livet och jag är så tacksam över att vi kan åka bort hela familjen i höst och att jag valt att inte stressa tillbaka till jobb.