Några inköp till bebisen

Jo men det här med bebissaker går ju framåt. Babysitter är införskaffad (yes blev den på bilden), resesäng med madrass och väska är köpt, babybjörn ska vi få låna och sen är vi väl hemma. Det enda jag nu kommer att behöva på sikt är en bättre vagn för att resa med litet barn - tänker mig MacLaren Techno XT eller XLR. Något som är lätt att resa med, som går att fälla plant och som funkar för en liten bebis. Jag vet att vi i Sverige älskar våra liggvagnar men det är inget jag någonsin skulle släpa med mig på en resa. Och så tänker jag att i kanske alla andra länder förutom just Sverige existerar väl knappt stora, klumpiga vagnar och alla andra bebisar har väl inte ont i ryggen?!



Ja så tanken är att det enda som behövs nu är en bra resevagn/sulky resten finns. Och jo kanske kläder i storlek mindre om det är så att denna bebis är mindre än Aramis 4,2 kg - storlek 50 användes knappt förra gången. Och så är det ju alla dessa saker man glömmer men som kommer tillbaka till en; nappar, nappflaska, amningsinlägg, blöjor, krämer etc. Jag kommer få använda nästa vecka till att rensa ur skåp och garderober för att göra plats för en miniperson. Och bära upp saker från källaren, skruva ihop säng, putsa upp Brio Go, tvätta bebiskläder och ja göra klart allt som går för att vi sedan ska få många dagar i Småland innan det är dags för förlossning.


Tiden flyger fram just nu känns det som och snart har vi en 5-åring och en bebis i lägenheten.

midsommarvecka och sista jobbdagarna

En bild från en munkomat i Japan lättar upp vilket måndag som helst.

Godmorgon. Med 10 grader och mulen himmel möter jag denna måndag. Men så är det ju midsommarveckan och jag minns inte en varm midsommar tror jag; eller jo 2010 när jag var höggravid med Aramis då svettades jag på Reimersholme det minns jag. Vi har de senaste två åren checkat ut denna helg och rest till Grekland och därmed sluppit allt med midsommar, dåligt väder, dunjacka och grillar som regnar bort. Men i år är det bara att bita i det sura äpplet och vara kvar. Som ni hör, midsommar är inte min favoritstund på året. I år åker vi till landet och det kan nog bli bra det med.

Den här veckan bjuder på fyra arbetsdagar och sen ett års ledighet. Yes, precis så är det. Eller ledighet är väl dumt att säga men inget mer jobb iallafall på ett tag. Ett par veckors semester och föräldraledighet lurar kring hörnet och det känns fantastiskt. Jag har inte bestämt hur länge jag blir hemma, men minst ett år och sen får vi se om bebisen är redo för förskola eller inte.

Så med detta känns det inte alls svårt att gå till jobbet denna måndag. Och ikväll ska jag och Micke på biodate; det var nästan ett år sedan sist så jag är taggad!

ensamtid och sommarkänsla

Idag så kom äntligen värmen till Stockholm. Ljuvligt har det varit även om jag mest suttit på ett kontor. Jag har precis lämnat av den här personen på tågstationen för att han ska få några dagar själv med mormor och morfar. Och för att jag ska få några dagar själv där jag kan vila och inte stressa ihjäl mig mellan lämningar, hämtningar, sommarfester och foglossningar. Eftersom Micke jobbar mycket borta i längre perioder har jag och barnet umgåtts väldigt mycket vilket är jättefint och härligt. Men det leder också till en mammig-het som inte vet gränser så det är nog bra för alla att vi får en paus.

Jag har hunnit med att fynda idag också, både på Blocket och nätet, babysitter och resesäng - check. Nu är det bara den där Babybjörnen kvar men det låter som jag har en kompis som kan vara min räddare i nöden.Det ska nog bli ordning till bebis nummer två gör entré.

Men nu ska jag slänga upp fötterna i högläge, dricka citronsaft och vila. Och kanske blir det en långsam promenad i den fantastiska sommarkvällen.

att ta med syskon till barnmorskan

Tidigt imorse var det dags för besök hos barnmorskan. Aramis ville följa med och eftersom Micke jobbar borta i nästan en vecka var det perfekt läge. Han är ju ganska så stor nu ändå, stör inte och tycker det är spännande.

Vi åkte till Mamma Mia för att lyssna på hjärtljuden, mäta mage, kolla blodtryck och prata hälsa. Allt såg bra ut förutom att blodtrycket kanske var i högsta laget men inget jag lider av. Aramis tyckte hjärtat verkligen lät som en lillebror - spänningen är olidlig. Bebisen är nog inte fixerad än men ligger som den ska med huvudet nedåt och har inte plats att röra sig därifrån.

Det är väldigt spännande att känna på sparkarna.

Och efteråt delade vi på vår favoritsmoothie just nu; persika och passion innan vi åkte till förskolan.

Och så här ser då magen ut när vi närmar oss v.34. Exakt 40 dagar kvar tills vi får träffa den som bor där inne och om allt går som det ska är det bara ett ynka besök hos barnmorskan kvar. Och en bonus att Lisa nu också berättat om sin bebis i magen och att hon kommer bli min bästa mamma-häng-kompis 2016!

Hurra för det, hurra för att det är fredag och med en stängd förskola på måndag blir det här en riktig långhelg för Aramis och mig. Planerna är inte många än så länge, kanske kör vi några kortare utflykter. Kvällen är iallafall planerad då Aramis beställd hemmagjord pizza med mycket majs och Alfons-film. 

barn som är födda i juli

Målbild: Sommar och nyfödd bebis.

Igår var jag hos barnmorskan och allt såg så bra ut så förutom en släng av uttorkning så här ska pimplas vätska. Och ätas järn såklart. Man glömmer verkligen hur stor och otymplig man blir som gravid och när jag satt där i väntrummet och tittade på magar insåg jag att oj det är inte slut än. Bredvid mig satt en tjej som var i vecka 40 och om jag tycker jag har stor mage nu är det ju inget mot vad som komma skall...

Det här med att få barn i mitten av juli är ju inte optimalt (A är född 2a juli) och som någon (mindre smart) person sa till mig "hur dålig planering kan man ha". Ja det kan man undra. Men allt går inte att planera, speciellt inte i min ålder och jag är så tacksam att det blir en bebis överhuvudtaget. Fick jag välja fritt skulle jag bara ha barn födda i april så man slapp vara höggravid på sommaren, vara återställd och få bada sommaren lång, slippa overall till nyfödd och ja en massa andra fördelar.

Men allt kan man inte välja och julibarn är bra fina de med - tänk att alltid vara ledig på sin födelsedag med både mamma och pappa, kunna ha utomhuskalas (vare sig du fyller 5, 25 eller 50), ha precis halvvägs mellan jul och födelsedag, bara ha blöja första tiden i livet tillsammans med massor av frisk luft. Jag tror nog egentligen att alla tider på året har sina fördelar, själv är jag ju född i december som också räknas som dålig planering men inte en enda gång har jag känt att det var dåligt på något sätt (jo kanske när man suktade efter den där 18-års dagen då).

Någon mer som har sommarbarn?

det var min torsdag

Lite bilder från idag;

Dagen började med en harmonisk lämning på förskolan, solen sken och våren hade anlänt. Sedan åkte jag till jobbet, hade möten och sånt man gör en torsdag.

Vid lunch hade jag ingen matlust men behövde däremot luft så tog en promenad kring centrum, shoppade en fin tröja till Aramis och köpte sommarens godaste smoothie på Naked Juice Bar; coffee cashew crunch.

Toppade den med en halv wrap och sen var jag tillbaka vid mitt skrivbord igen. Och så blev det mörkt utanför mitt fönster, himlen fylldes med åska och blixtrar och jordens skyfall anlände. Jag svor lite över smhi och att jag inte hade några regnkläder alls på förskolan och checkade ut för att fira förskolans dag. Barnen visade upp sitt arbete, det bjöds på saft och salta pinnar och var en mysig eftermiddag.

När vi lämnade stället vid 17 var det sol igen men vi hoppade picknick och besökte istället biblioteket, åt pannkakor, gungade och läste ut en hel Lasse Maja bok.
Ja där har vi min torsdag. Och nu sitter jag i soffan med lätt huvudvärk, en axel som gör ont och tror jag ska sova mig till en härlig fredag.

Idag kom den, den där känslan av att nu kan väl den här graviditeten vara slut snart?! Känslan av att vara tung, otymplig, ha lite krämpor här och där och inte kunna leka med sitt barn eller måla tånaglarna. Snart går jag in i vecka 32 och det är sju (långa) veckor kvar. Nu är det fokus på positiva tankar och målbild att snart få hålla en lite mini-me i famnen och få sin kropp tillbaka.

Gravidmode från vanliga butiker - vågra vägra mammakläder

Med dryga 60 dagar kvar till bebis investerade jag i fyra nya plagg med plats för mage. Dessa ska jag nu leva i tills mitten av juli. Jag är ingen person som gillar mammakläder. Mammajeans är sjukt obekvämt, mammatröjor från speciellt H&M är tighta och klämmer åt och jag slår hellre ett slag för "vanliga" kläder i större passform.

Fyra tips på bra affärer är Monki, H&M, Indiska Och Gina Tricot där mycket är A-linjeformat, oversize och även passar en större mage. Och så finns det inget som är så härligt som färgen svart när vi kommer till gravidkläder. Och tights/leggings från gravidhyllan.

Detta köpte jag i helgen; allt kan jag faktiskt använda efter dessa nio månader och inget behövde köpas i större storlek.

Svart klänning från Monki>/u> och klänning från Gina Tricot (självklart köpte jag en svart och inte en randig).

Skor från H&M med platå och oversize t-shirt från H&M Divided.

Och ja det kommer komma en magbild jag lovar; bara inte just idag.

jordgubbar och namnförslag

Regnet strilar utanför fönstret men här inne är det sommarkänsla. Färska jordgubbar från Belgien som både luktar och smakar svensk sommar till frukost. Idag har vi lite lösa planer på balkongfix, kompishäng och shopping till mig som knappt kommer i ett enda plagg i garderoben längre.

Igår kväll scannade vi nätet efter pojknamn. Herregud vad svårt det är och vad vi inte gillar samma sak jag och Micke. När Aramis föddes hade vi två killnamn vi gillade; Aramis och Frans och ja Aramis fick båda. Fail så här i efterhand. Tjejnamn är så lätt, det finns en uppsjö och vi har flera alternativ med killnamn alltså. Namn som inte alla andra heter eller som man inte förknippar med förskolebarn, kompisars barn eller liknande, det är inte lätt. Och som dessutom ska matcha namnet Aramis. Googlande fortsätter.

ändrade planer

Härliga lördag!

Idag var tanken att jag skulle gå på MammaPower här i Stockholm och träna med Lovisa, lyssnat på föreläsningar och sällskapat med Malin. Tyvärr blev det inte så då det först körde ihop sig med barnvakt och sedan fick jag ont, väldigt ont och kände att jag inte kan träna alls även om det var ett pass anpassat för gravida. Får göra om det nästa gång när jag förhoppningsvis är mindre otymplig och lite mer lik mitt normala jag som på bilden.

Så istället ska jag och Aramis på en fotografering och sedan till Hornstull och träffa vänner. Det blir en fin lördag det med, ute skiner solen och Stockholm visar upp sig från sin bästa sida!

att få planerat snitt

Det här är en bild på vår pyttebebis i v.11-12. Sedan dess har den växt rejält och än är det inte klart på ett tag.

Igår var jag hos en underbar läkare och vi bestämde tid för planerat snitt. Mitt i juli smäller det och all min rädsla och trauma efter förra förlossningen släppte på någon timme. Är det svårt att få igenom snitt? I mitt fall - inte ett dugg utan vi var båda överens om att det var det bästa alternativet. Däremot kan jag inte svara på hur det är om du vill ha planerat snitt på grund av rädsla/inte vill gå över tiden/mer bekvämt etc. Ni som läst denna blogg ett tag minns kanske hur det mesta gick fel och jag fick akut snitt, förlorade massor av blod och fick inte träffa bebisen förrän långt senare. Här finns förlossningsberättelsen.

Men det glömmer vi nu och blickar framåt - Aramis blir storebror ganska så exakt två veckor efter sin 5-års dag. Och nej vi vet inte vilket kön det är och tänker inte ta reda på det heller. Det känns inte så relevant. Självklart har jag fått kommentarer om att jag väl nu hoppas att det är en flicka. Men nej det känns inte så. Alltså ja jättekul om det är en tjej. Precis lika kul om det är en pojke. Jag har nu varit mamma till en pojke i snart 5 år och det är ju helt fantastiskt och underbart så jag gör gärna om det igen. Aramis själv är övertygad om att det ska komma en lillebror - vi får se vad som händer i juli. Och det där med namn - nej vi har faktiskt inga på lager.

Jag tycker tiden både går fort och långsamt. Juli känns som en evighet bort men samtidigt är jag snart i vecka 29 och alldeles nyss mådde jag illa och var i vecka 12. Jag har inte ont någonstans, jag känner mig precis som vanligt förutom att kläderna är för små och att jag saknar ett glas vin då och då.

Men det här med att veta när bebisen kommer, att slippa gå minst 10 dagar över tiden, att veta hur det ska gå till och slippa oroa sig för att förblöda - ljuv musik mina vänner och jag känner mig 10 kg lättare (fast jag säkerligen väger 10 kg mer än vanligt).