När sommaren lider mot sitt slut

/
September är här och välkomnar Stockholm med regn. För att försöka förlänga sommaren äter vi vattenmelon till frukost men jag måste medge att till och med melonen smakar numera lite urvattnad och övermogen.

Idag är det BVC besök med ett barn och föräldramöte med ett annat. Och långpromenad är nog bara att glömma om detta väder håller i sig. Men mysigt med innedag också ibland när det regnar; soffa, eftermiddagstv, amning, citronvatten och några raw food bollar. Är det något jag saknar med denna mjölkfria diet så är det mjölkchoklad. Jag drömmer om Marabou men bara att bita ihop; kokosbollar gjorda på kokosolja och kakao funkar också liksom kladdkaka på mjölkfritt smör.

Vanlig vardag

/
En helt vanlig måndag, fint det med ibland. A är på förskolan och sen fotbollsträning, Micke jobbar och jag och Älva hänger hemma. Hon är i en fas när hon knappt sover samt att jag fick i mig ost i lördags vilket resulterade i kaskadkräkningar, magont och diarré hos henne. Det är inte lätt att vara sex veckor gammal.

Så efter en skräpnatt kommer en skräpdag då hon endast sover 20 minuter snuttar och jag känner mig som ett vrak. Men vi gör det bästa av situationen och går promenader, tar en kaffe hos grannen och kollar på repris av Hollywoodfruar. Vissa dagar får vara så utan att man får dåligt samvete över det. Tids nog hinner vi med mammagrupp, babysim, öppna förskolan, gympass. På tal om det sistnämnda körde jag ett litet hemmapass för magen igår och lord vad mina magmuskler är som bortblåsta efter förlossningen. Orkar ingenting så här måste stärkas åt alla håll och kanter.

Men nu har jag en liten paus då hon tar en powernap så bäst att förbereda middagen medan man har två händer fria!

Vårt första barnkalas

/
Och så var det avklarat. Vårt första barnkalas och det gick över förväntan. 6 stycken 5-åringar, en bebis och fyra vuxna. Helt ok och barnen skötte sig exemplariskt.

Tårta såklart (ja det är en 5:a inte ett S), fika, fiskdamm, lekar, Star Wars tallrikar, sagostund och paketöppning. Två timmar sprang iväg och när gästerna gått kastade Aramis sig över sin legopresent. Allt fick tummen upp av honom och ja 6 barn (3 killar, 3 tjejer) är ett väldigt lagom kalas kan jag meddela och det blev aldrig rörigt.

Tips på bra lekar: Kurragömma, flaskan pekar på, mumie (linda in varandra i toalettpapper), gissa legobitar i burk och följa John. Hoppa över allt där det tävlas och barn åker ut - om ni inte vill ha gråtfest och dramaqueens.

En fin söndag där vi hann med mycket och nu laddar vi för en ny vecka som kommer spenderas både i Stockholm och i Sala.

Överraskningsfest i Tanto

/
Igår var det överraskningsfest för Mickes mamma. Hon trodde hon skulle på familjemiddag och möttes av 60 vänner när ögonbindeln togs av. Hon var i chock när alla stämde upp i sång och skål.


Vi höll till i Tanto, i Ekermanska gården, där de gjort så fint med partytält, vimplar och blommor i trädgården. Ett perfekt ställe att ha fest på, speciellt en härlig sommarkväll.



Jag och barnen stannade bara ett par timmar då det var en barnfri fest samt att Älva inte är festtränad än. Sedan avvek vi, tog en promenad hem och åt lördagsgodis innan läggning. Här står jag framför ett bildspel av Mickes mamma.

Aramis och jag, Älva sov i vagnen. Plötsligt händer det efter dagar då hon endast sovit 20 minuters lurar.


Fredagkväll med sushi

/
Igår tog farfar med Aramis på cirkus i tanto. Jag tror Aramis uppskattade det mer än farfar.
Vi fick denna bild skickad till oss under kvällen; en lycklig kille som både fått korv och sockervadd.

Jag, Micke och en sovande Älva tog en promenad till Tezukuri och åt spicy tuna rolls i solen. Ljuvligt. Såklart vaknade Älva mitt i för ni vet bebisar har någon form av sensor på det där. Man tänker att ja de där små sover ju ändå jämt men nja det funkar inte riktig så. Men hur som gick det lätt att söva om henne igen med en promenad runt kvarteret.

Och när den makalösa sushin var slut tog vi en promenad hem i kvällssolen. Och så här himla vackert var det!

Det är fredag

/
Godmorgon! Fredag igen och sista helgen i augusti - är det nu sommaren tar slut? Solen skiner iallafall för fullt här.

Idag är jag hemma med Aramis och Älva och vi får se vad vi hittar på, kanske går vi till biblioteket det beror lite på hur Älva behagar sova. Ikväll ska Aramis på cirkus med farfar på söder och han är taggad. Jag hade själv gärna följt med om det inte var för min allergi.

Resten av helgen då? Ganska oplanerad förutom Aramis 5-års kalas. Han första riktiga barnkalas och jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Jag tänker mycket fika, många uppstyrda lekar utomhus och så lite fri lek som möjligt. Åtta sockerhöga 5-åringar är inte att leka med, speciellt inte om du också har en 6-veckors bebis i huset. Men han har längtat så länge efter ett eget kalas att det är bara att bita ihop; två timmar ska jag väl överleva.

Mina tankar kring amning och bästa amningsplagget

/
Amning alltså. Inte helt så lätt som det framställs och alla tycks ha en åsikt. Jag ammar varannan timme dygnet runt, utom ibland när hon somnar i vagnen och drar till med en tre timmars tupplur. Just nu är hon inne i någon form av 6 veckors fas och skulle gärna amma dygnet runt, vissa nätter ammar vi varje timme. Det handlar nog inte så mycket om mat som närhet och trygghet för flaskan är ganska ointressant. Jag ammar när hon vill, jag ogillar schema och jag skulle inte klara två timmars skrik för det inte är dags att äta än enligt klockan. Jag planerar att amma max 4-6 månader och det är så kort tid att jag kan ta att vara låst till soffan på kvällarna, få mycket mindre sömn och att ingen annan duger än jag som luktar ljuvlig mjölk.

Det jag gillar med amning är just det här med närheten, att maten är med hela tiden, bästa sömnmedlet, att det ger antikroppar och lugnar tarmarna. Nackdelen är väl att man inte vet exakt hur mycket de äter, det är ganska kladdigt, ibland känns det som mjölken inte räcker, mjölkstockning (vetekudde, ipren, varm dusch och oömma kläder är heta tips) och du måste alltid vara redo med rätt sorts kläder. Med Aramis hade jag vissa problem med att amma offentligt men denna gång bryr jag mig knappt. Det kan vara så att attityden mot amning ändrats på 5 år men också så känner jag att mat till min bebis är så mycket viktigare än vad folk tycker och tänker. Jag skulle inte amma på en middag med andra personer jag knappt känner, jag skulle inte amma bland mina kollegor och inte på förskolan bland Aramis kompisar - då går jag undan. Men köpcentrum, parkbänkar, i ett hörn på ett café, bibliotek - bring it on!

Och detta med kläder; amningslinnen och skjortor i all ära men jag har nu hittat grejen nämligen poncho; grymt! Istället för att försöka hänga över sig en filt som glider ned, som gör både dig och bebisen svettig är detta det ultimata amningsplagget. Denna här ovan kommer från H&M och kommer vara min bästa vän i höst; på flyget, i parken och ja till det mesta innan Älva blir 4 månader och vi går över mot gröt, puré och mer mat.

Fantastisk vitlökspotatis

/
I sommar har jag haft en paradrätt som jag lagat otaliga gånger - vitlökspotatis. Eller egentligen heter det väl crashed garlic potatoes har jag sett i flera matbloggar men här kallar vi det vitlökspotatis. Den passar utmärkt till grillat med sallad och kall sås, god i potatissallad och ja, jag kan inte komma på mycket den inte passar till.

Recept på magisk vitlökspotatis (ca 5-6 personer)

Färskpotatis
3-4 vitlöksklyftor
50g smält smör
timjan
flingsalt

Koka potatisen så den nästan är klar. Lägg den på en plåt med olivolja. Tryck försiktigt med en sked på varje potatis så den blir lite "kraschad". Smält smör, pressa i vitlöksklyftorna och pensla på detta på varje potatis, snåla inte. På med flingsalt och timjan och in i ugnen på 200 grader i ca 30 minuter - eller tills potatisen får lite färg och går mot knaprig utsida.

Servera och få dina gäster att lovorda din matlagning!

Att väcka idrottsintresse hos yngre barn

/
Aramis har spelat fotboll hela våren och det fortsätter nu i höst. En eftermiddag i veckan samlas runt 100 stycken 4-5 åringar på en stor fotbollsplan för att delas upp i mindre grupper om 10 och träna vad som kallas Fotboll Lek och Lär. Det är föräldrar som tränar barnen och de gör allt från leker kull till att skjuter på små mål och avslutar med match (vilket kanske 3 av 10 förstår hur det går till). Vi har varit väldigt nöjda med detta upplägg, det är på en lagom nivå för små barn och enligt mig är meningen med detta att väcka intresse, ha roligt och röra på sig. Inte att se vilka som ska platsa i eliten om några år.

Under sommaren var det uppehåll och vi blev då erbjudna att gå på sommarfotboll ett par gånger i veckan för en kostnad per gång. Vi anmälde Aramis till ett par tillfällen för att hålla intresset vid liv men vi deltog endast en gång då det var katastrofdåligt. Man samlade barn mellan 4-10 år och förväntade sig att de skulle dribbla, öva på skott och nickar samt spela match på riktigt. De som tränade barnen var runt 18-20 år och hade inte en aning om barn, pedagogik eller glädje utan det var mer att heja på de barn som hade bollen mest och göra high five med dem. De barn som var yngst hade ingen aning om vad de gjorde där eller vad de skulle göra. Tyvärr dödade det tillfället glädjen hos Aramis och han gick därifrån med orden att han aldrig mer ville spela fotboll. Tack och lov fick jag iväg honom i måndags på den "vanliga" träningen och han insåg att där var det faktiskt roligt.

Jag tycker detta är något som är väldigt vanligt, iallafall i Stockholm. Man tar hutlösa priser för knatteskutt, sportscamp, babysim och dans men ledarna är ofta ungdomar som har det som helgjobb, som inte alls är vana med barn och som inte fått tydliga instruktioner i vad som krävs. Vi testade också någon form av lek/gymnastik på söndagar ett tag där föräldrarna själva var mer med än 17-åringen som faktiskt skulle vara ledare.

Så tack och lov för dessa föräldrar som ställer upp som tränare, som faktiskt har egna barn och som uppmuntrar alla barn och inte bara de som har mest talang.