Måndag med strand

Igår försökte vi oss på att hantera en selfiepinne. Med blandat resultat som ni ser.

Fullmånefesten var magisk men också galet mycket folk. Staden var nedsläckt, floden full av lyktor och solnedgången var fantastisk.

Idag är himlen knallblå och vi var uppe 05.30 för att se soluppgång och när marknaden öppnade. Planen är en dag på stranden. Vi är egentligen mer en poolfamilj; slippa sand, sandflugor och kliande saltvatten. Men jag älskar känslan av strand, lukten av hav och brisen i håret.

Söndagen

Hej härliga söndag. Strålande sol, pool och häng under parasoll. Nu gör vi oss redo för fullmånefest inne i Hoi An; det utlovas lyktor, dans, mat och mys. Mycket olikt fullmånefest på en ö i Thailand. 

Hoppas ni har en härlig söndag!

En fiskeutflykt i Hoi An

Igår morse väckte jag Aramis 04 för att vi skulle på utflykt innan solen gått upp. 04.30 skulle vi bli hämtade av Jack Tran´s Eco tour för att göra en fiskeutflykt i soluppgången. Det var Aramis och jag samt fyra personer från England som tillsammans i en minibuss åkte mot floden.

I kolsvart mörker blev vi avsläppta och vandrade i små gränder ned mot flodbanken. Där fick vi gå ombord i små bambukorgar som paddlades ut till en större båt. Vi fick varmt ingefärsté och så var det dags att spana in de lokala fiskemännen och deras nät. Det första som hände var att vi styrde rakt in i ett fiskstim och fiskar hoppade upp på båten till Aramis förtjusning.

Vi tittade när ett nät drogs upp.

En lång och smal fisk fastnade i nätet. Jag tror inte de var vana att ha med barn på dessa utflykter för oj vad de uppmärksammade Aramis. De bar fram honom så han skulle se, han fick hålla i allt han ville och han hade såklart tusen frågor om fiskarna.

Vi fick hålla i en blåsfisk.

Och så började det ljusna och ett enormt nät skulle upp.

Tyvärr missade vi en magisk soluppgång på grund av moln men ändå väldigt häftigt att se när mörkret försvinner och ljuset rullar in.

Sedan fick vi gå iland på den lokala fiskmarknaden där byborna köpte fisk för glatta livet. Aramis var i himlen.

Cykla med en himla massa fisk.

Imponerad av denna jättefisk.

Det var makrill, anjovis, tonfisk, sardin, krabba, snapper, ål, räkor och en himla massa annan fisk jag inte vet nmanet på.

Stora fiskar styckades så både jag och Aramis fick blodstänk på benen.

Och så var det dags för mer bambubåt. Ni som följer mig på instagram kunde se hur herrerna i grön bjöd på show i dessa båtar innan det var vår tur. Det är en märklig känsla att några dansar Gangnam style i bambubåtar klockan 06.30 måste jag säga.

Vi åkte in till stranden för att få vara med att dra upp stora nät.

Man klättrade upp i denna och vevade sedan in nätet med hjälp av armar, ben och ett stort hjul.

Och efter 3 timmar var det dags att åka hemåt. Kaptenen lagade bläckfisk från fiskmarknaden.

Och frukost bestod av vårrullar, bläckfisk och öl. En himla härlig start på dagen och säkerligen en dag Aramis kommer att minnas väldigt länge.

Jag uppskattar verkligen att de gör lite kortare utflykter så även barn kan delta. De flesta utflykter är dagsutflykter på 8-9 timmar där det ingår cykling, djungel, trekking etc och det är lite för mycket för en 5-åring men detta koncept var fenomenalt!

Mexikanskt i Hoi An

Är det fredag så är det. Fredagstacon här i Hoi An åt vi på Hola Taco och de smakade ljuvligt. Annars har vi hängt mest i poolen och idag fick även Älva bada, det uppskattades.

Jag och Aramis har varit vakna sedan 04 imorse då vi var iväg på fisketur i soluppgången men det skriver jag mer om imorgon. Nu är vi så trötta att ögonen går i kors, dags att bädda ned barnen på bilden.

En torsdag vid poolen

Att inte ha några måsten. Ljuvligt. Idag har vi badat, ätit lunch vid poolen, sippat drink i solnedgång, spanat fiskar i dammen och snart ska jag cykla iväg och skaffa middag. 

Slow travel när det är som bäst. Långsemester.

På andra sidan stan

Godmorgon. Igår sa vi hej då till hotellet vid floden och har nu flyttat till Hoi An Silk Village. Vi älskar redan stället som har fantastisk pool, frukost och enorma rum. dessutom är det här de producerar sidentyger så vi ska få en rundtur från larv till tyg; Aramis är väldigt spänd. 

Igår kväll var i stan och testade cykeltaxi och så skulle vi besöka en skräddare men vi fick backa på det. Att resa med barn är fantastiskt men också ett prov för nerverna. När Älva skrikit sig hes en kvart och vägrade amma (gissar magont) och Aramis gråtit för att nudlarna var äckliga ( gissar trötthet) och vi stod mitt i en korsning där varenda motorcykel låg på tutan så gav vi upp. Vi tog en taxi hem, stängde in oss på vårt tysta rum och tog fem djupa andetag. Tur att man lär sig av sina misstag och idag vaknade båda två som solstrålar. Vi har bestämt att det blir poolhäng dagen lång idag, tror alla fyra behöver det.

Att resa med barn - och varför

Många undrar varför man reser med barn, barn skulle lika gärna vara hemma och vad är syftet att släpa med dem till andra sidan jorden?

För oss är syftet glasklart; att ge våra barn fem veckors ledig tid tillsammans med sina föräldrar. Fem veckor utan måsten, där ingen behöver laga mat, städa, jobba kväll eller stressa mellan lämning och hämtning. Att sedan också ge dem 27 grader i februari, få se en annan del av vår värld och prova ny mat och kultur är en bonus. Vi skapar minnen tillsammans och lär oss om nya platser tillsammans. Vi blir tightare som familj, bor tillsammans i ett hotellrum hela resan och visar varandra mer hänsyn.

Aramis har på två veckor växt flera centimeter mentalt. Han har lärt sig simma, han kan nu skriva hela alfabetet själv, han räknar både plus, minus, gånger och delat, han lär sig nya ord på engelska varje dag och försöker knäcka läskoden. Dessutom har han denna vecka träffat en ny kompis från Danmark som han leker med trots att han inte riktigt förstår vad hon säger och det är stort för att vara honom.

Vi har tiden att öva räkning med honom, han vill ha nya tal i sin skrivbok varje dag. Bredvid poolen skriver vi bokstäverna med vatten. Vi kan öva bokstavsljud med honom hela dagen och varje frukt vi ser lär vi honom också på engelska och tittar hur de växer.

Det hade vi aldrig haft tid med under några helger hemma eller tre veckor i juli när man ska hinna allt man vill medan solen visar sig.

Att balansera ut på den här bron var första dagen lite för läskigt och dag två såg det ut så här. Hans självförtroende stärks för varje dag och han vågar ta för sig mer. Knappt en gång har han nämnt att han saknar sina leksaker och TV-spel, han är fullkomligt nöjd med sin anteckningsbok och bläckpenna.

Aramis har rest sedan har var 9 månader och det har gjort honom till en grym resenär. Barn föds inte till lätta att resa med utan det är något de lär sig och uppfostras till. Vi är noga med att han ska lyssna på säkerhetsrutinerna på planet, vi försöker alltid få fönsterplats till honom, han får inte sparka i sätet framför, inte röja i mittgången och ska alltid smaka av maten. Reser vi kvälls/nattflyg är det sömn som gäller och inte film/spel maraton. Han bär sitt eget handbagage, gnäller i stort sett aldrig och ju mer vi reser desto mer van med situationen blir han. Jag hoppas vi får chansen att ge Älva samma sak.

Att resa med barn är en helt annan sak mot att resa själv. Hade jag och Micke varit själva i Vietnam i fem veckor hade vi säkerligen avverkat hela landet, från norr till söder. Med små barn blir det mer slow travel och vi får tid att verkligen lära känna Hoi An och Danang regionen. Med barn öppnas dörrar till en annan del av Vietnam där vi blir hembjudna, alla vill gulla med bebis och prata med Aramis. Vi får låna toaletter lite varstans och det finns alltid plats för oss på alla restauranger.Vi utforskar gränder bakom hotellet och lär känna personalen i butiken.

Det är också häftigt att uppleva ett nytt land genom sitt barn. Att rödljusen räknar ned och att motorcyklar tutar när de ska förbi är väldigt stort för en 5-åring. Likaså att få fiska upp röda fiskar, dricka direkt ur en kokosnöt, att  ha en egen utomhusdusch eller att personalen inne på en affär ligger och sover när vi ska handla.

Jag är priviligerad som får uppleva detta och det är värt varenda krona. Jag älskar att kunna ge detta till mina barn och det är värt sparande och ändlösa nätter av planerande.

Drömmen vore att varje år komma iväg på denna typ av långresa, bara vi och få uppleva nya platser i världen tillsammans.

Strandliv

Alla hjärtans dag firade vi vid poolen och på stranden. Ljuvligt väder, färsk kokosnöt och glada barn.

Igår var sista dagen för vietnamesernas långledighet över nyår så under palmerna njöt familjer av en sista familjepicknick innan måndag och vardag tar vid. Själva har vi fortfarande tre veckor kvar av det ljuva semesterlivet.

Solnedgång i Hoi An

Efter en hel lördag vid poolen åkte vi in till stan lagom till solnedgången. Det var helt helt fantastiskt ljus och solen sjönk som en stor blodapelsin. 

Vi tittade på båtar, åt nudlar till middag och Aramis avslutade kvällen med en nyfriterade sockermunk. Gott säger jag som också tog en rejäl tugga.

Sedan åkte vi tillbaka till hotellet och båda barnen sov inom 10 minuter. Tyvärr bestämde sig Älva sedan för att amma med 1,5 timmes intervaller hela natten. Kanske är hon törstig? Jag har glömt hur det är med vatten och bebisar men jag ska nog börja ge henne vatten i flaska under dagen nu när det är så varmt. 

Älva i Vietnam

Och hur gillar Älva, snart 7 månader, Vietnam? Jo jag tror hon gillar det. Hon äter och sover som hemma, till sin stora glädje får hon sova bredvid Aramis och hon slipper både overall och åkpåse.

Tyvärr har vi ännu inte besökt en enda restaurang med barnstol så det blir mycket sitta i knä. Hon ääter en del frukt här och puréer vi hade med hemifrån.

Hon är verkligen ett "bärsele barn", hon älskar sin Ergo. Vi bytte från Babybjörn till Ergo i och med denna resa och jag var först orolig att hon var lite för liten. Men det gör verkligen ingenting att huvudet inte riktigt kommer över kanten för hon borrar ned sig och somnar 9 gånger av 10. Och ja första dagarna här hade vi mössa på henne då hon var förkyld och det blåste massor. Svårt att tro i dagsläget.

Folk älskar henne och kameror blixtrar när vi är ute med henne. Japaner stannar i grupp och tar foto och hur det ser ut när vi går på restaurang kan ni se här:

Så vissa måltider får vi faktiskt äta i stillhet alla tre trots brist på barnstol. Älva har tydligen inte kommit i separationsfasen än och skrattar mot alla som vill hålla. Hon har nog sett fler kök än de flesta turister här.

Och ibland när vi har tur somnar hon också i vagnen vid poolen och vi får 30 minuters badtid tillsammans med Aramis. Hon har nämligen både börjat krypa och ställa sig upp mot saker så det är till att passa henne under all vaken tid. Men charmigare unge får man leta efter och jag tror nog att hon gillar Asien lika mycket som Asien gillar henne.