Att ha 5 års ålderskillnad mellan barnen

 När Aramis får Älva att somna bredvid sig - det mysigaste som finns.

Jag får ofta (läs flera gånger i veckan) frågor om hur det är att ha stor åldersskillnad mellan barnen (5 år), hur Aramis reagerat och om det var planerat. Och ja det var planerat att inte ha barn tätt. Jag hade nämligen inte klarat det. Jag har för låg stresströskel, jag behövde sova ikapp, få tid för mig själv och jobb samt njuta av ensamtid med Aramis. Jag kan få panik bara att tänka på två blöjbarn, syskonvagn, sömnlösa nätter i minst tre år och jaga, jaga, jaga. Självklart kan jag se fördelarna som kommer senare - leka tillsammans, gilla samma aktiviteter och om man tycker det är positivt - flytta hemifrån samtidigt. Men att vänta var rätt beslut för oss.

Det var inte självklart för mig att Aramis skulle få syskon alls, jag var väldigt nöjd med ett barn. Och nu är jag så glad att vi skaffade ett barn till. Aramis var inte överväldigad när vi berättade att han skulle få ett syskon och att det blev en syster och inte en bror rev inte heller ned applåder. Han rusade inte in på BB för att tindra mot sin lillasyster och visa sin överväldiga kärlek (som tydligen de flesta  tvååringar gör i bloggvärlden). Han kom mest för att träffa sin mamma som han inte sett på två dagar, som låg på sjukhus och som han säkerligen både saknat och var lite orolig för. Och för att titta lite på den skrynkliga lilla bebisen som kallades hans syster.

 Aramis och en nyfödd Älva

 Aramis lånar ut sin Star Wars body - såklart.

Men från den dagen hon kom har han aldrig sagt ett ont ord om henne, han tar henne alltid i försvar, hon är den första han frågar efter när han kommer hem och han skulle gärna gosa med henne dagen lång om hon tillät. Han kallar henne lilla gumman, berömmer henne med duktig tjej och berättar för henne att han älskar henne. Han låter henne dra i hans hår, dregla på honom och han överöser henne med pussar. Är han arg på något eller storgråter kan man alltid sätta Älva nära och han blir genast på bättre humör. Han blir svartsjuk om hans kompisar vill gulla med henne och släpper inte gärna taget om henne när andra är i närheten. Han längtar tills hon blir stor nog att sova i våningssäng med honom och tills hon börjar prata.Och han är lika upphetsad som jag över hennes första tand och när hon ställde sig upp för första gången.

Och Älva hon älskar Aramis. Allt han gör är roligt och hon kan sitta på golvet och bara titta när han leker, dansar eller sjunger. Det bästa som finns enligt Älva är att bli nedbäddad i Aramis säng tillsammans med honom på kvällen. Och nu när vi är ute och reser och hon får somna och vakna varje morgon bredvid honom är lyckan total.

Jag är så väldigt nöjd att Aramis fick ett syskon och att vi väntade tills han var 5. Det passade oss väldigt bra, vi fick landa som familj och hann andas innan vi började om igen. Aramis är stor nog att förstå att han ibland måste vänta, han leker, pysslar och klarar sig mycket mer på egen hand, han hjälper till med Älva på ett fantastisk sätt, hon har fått honom att växa och att se dom här två skratta och gosa tillsammans gör mig varm rakt igenom.

 Aramis får Älva att kikna av skratt på ett hotellrum i Vietnam

Man behöver inte ha 2-3 år mellan syskon bara för att de flesta har det utan man får känna efter vad man mäktar med och såklart vad som är fysiskt möjligt. Att barn som är jämnare i ålder får bättre samhörighet har jag svårt att köpa (snarare mer bråk om samma saker skulle jag tro) men framförallt tror jag syskon är bra att få i alla åldrar. För visst kan det vara jobbigt och nej barn två är inte alltid lättare och hänger inte bara på men oj vad mycket man får tillbaka. Visst har jag dåligt samvete över att jag inte har lika mycket tid med Aramis längre men jag tror inte alls han uppfattar det så då han ogärna åker iväg med mig eller Micke själv utan vill att Älva ska vara med. Och den första tiden är ju extrem just med amning, sömn och mammaberoendet, jag inbillar mig att jag får mer tid med Aramis igen ju äldre Älva blir.

Så med detta vill jag ha sagt var inte rädd för att vänta med syskon, 5 år går alldeles utmärkt med det, syskonkärleken är lika stark ändå. Och nu kan vi inte tänka oss en dag utan vår lilla Älva.

Älva 7 månader

För ett par dagar sen blev Älva 7 månader. Jag vet inte vad hon väger men gissar runt 8 kg och tror hon är ca 65 cm lång, kläder i storlek 68 är fortfarande lite långa.

Sömn: Hon avskyr verkligen att sova. Hon är ett extremt intensivt barn, eller vad BVC kallar överlevnadsbarn. Ammar mycket, sover lite, avskyr att vara fastspänd och vara still. Hon somnar för natten vid 20:00, ammar sedan 23, 01, 03 och 05 och vaknar för dagen mellan 06-07 (ibland ammas det varje timme...). Under natten sover hon ryckigt och man ska helst ha en hand på henne hela tiden. Dagtid sover hon någon timme vid 08.30 och sedan 30 minuters pass 3-4 gånger. Hon har en vakentid på cirka två timmar sen blir det gnälligt och då får jag söva henne med amning eller i bärsele. Hon somnar inte alls i framåtvänd resevagn, gissar att hon inte kan koppla av.

Mat: Hon ammar fortfarande mycket och älskar det. När vi kommer hem är planen att avsluta och jag bävar för det. Här i Vietnam äter hon congee till frukost (och ibland lunch) vilket är ris och vatten kokat till en slags soppa/gröt som bebisar här äter. Hon äter också banan, drakfrukt, melon och små bitar av vitt bröd samt grönsaks/frukt puréer från Ellas Kitchen som vi tog med. Innan läggning äter hon 120 ml ersättning men det gör varken till eller från för bättre sömn.

Motorik: Denna månad har det gått i rasande fart och hon kryper nu framåt och bakåt. Hon rullar från rygg till mage och sätter sig upp. Hon ställer sig upp mot det mesta och gillar att vara ute och gå med hjälp av oss. Hon kan hålla flaskan själv, sätta in nappen själv och pillar på allt som kommer i hennes väg. Tredje tanden är på väg upp i nederkäken och hon bits riktigt hårt.

Gillar: Att stå. Och när Aramis leker tittut. Att somna i bärsele. Små lappar. Banan. Pilla på lappar och trådar. Babblarna såklart. Och hurra hon tar napp mer och mer.

Älva; intensiv är bara förnamnet och det här med att barn nummer två oftast blir lugnare är en lögn. Hon har ett humör och en vilja som är gjord av stål och envis som en åsna. Hon kan lätt gallskrika i 30 minuter (tills hon nästan kräks och grannarna undrar vad vi gör) om jag går hemifrån och hon är på mammahumör. Hon är söt som socker, charmar alla och skrattar mycket men en helg på ett vilohem där barn är portförbjudna skulle vara välkommet. 7 månader utan sömn och amning varannan timme dygnet runt börjar sätta sina spår.

(Detta är mest anteckningar för eget bruk, förstår att det är galet trist att läsa om du inte har barn eller bebis hemma.)

Kontrasterna i livet

Så här såg en del utav min frukost ut igår på Tallink Silja Romantika. Kontrasterna ändå. Bubbel och nappar i en härlig röra. Imorse såg det lite mindre lyxigt ut med gröt och kaffe.

Nu närmar sig vår nästa resa med stormsteg och jag har massor att fixa innan känns det som. Idag ska jag till ambassaden och fixa visum, jag måste kolla barnens sommarkläder och se om de räcker till (Aramis har hur mycket som helst, Älva väldigt mycket mindre), de sista hotellet ska bokas, blöjor och ersättning ska bunkras, lägenhetens ska göra klar för uthyrning, reseapotek ska uppdateras - ja ni hör. Mammaledighet i all ära med någon ledighet är det inte riktigt tal om; även om detta är roliga saker som leder till vårt nästa äventyr.

När man blir rädd på riktigt

Igår kväll blev jag rädd på riktigt. Ni vet så att hjärtat slår rekordsnabbt, man får svårt att andas och att tänka klart.

Älva var sitt vanliga glada jag för att sedan förändras på några minuter. Hon började hosta mycket, det övergick snart i kaskadkräkningar, hon blev vit som ett lakan i ansiktet och var svår att få kontakt med. Hon somnade till hela tiden och gick inte att väcka. Jag blev livrädd. Så efter snabbt övervägande ringde vi 112, ambulansen var här på 5 minuter, de tog en massa prover (som alla såg bra ut) och Älva ammade och  piggade på sig något. Hon fortsatte kräkas och deras teori var antingen att hon fått i sig något olämpligt alternativt allergireaktion. Hon åt inget ovanligt igår och jag åt ingen mjölk igår vad jag vet så svårt att veta.

Vi fick följa med till sjukhuset om vi ville men valde att avvakta hemma. Hon sov sig igenom kvällen och vi hade stenkoll på andning och färgen på hennes läppar. Tack och lov mår hon bättre idag men hon är väldigt trött.

Och jag som hade som plan att lära henne sova i egen säng de första dagarna av 2016. Igår somnade jag åter tätt, tätt intill henne i vår säng. Hennes lilla hand i min och en känsla av tacksamhet. Hon får gärna sova hos mig så länge hon vill och behöver.

Nacka Forum


Idag har vi hängt i Nacka Forum, jag, Älva och Lisa. En sallad som inte riktigt höll måttet men sedan en stor sojalatte som levde upp till alla mina förväntningar.

Det var länge sedan jag var i Nacka Forum men vilken dröm det är för föräldralediga personer! Underbara amningsutrymmen, fräscha skötrum, stora toaletter, lekrum och en uppsjö av restauranger med mycket plats. 

En härlig dag med ett soligt höstväder och bästa sällskapet. Och tänk om några veckor har Lisas bebis tittat ut och vi är en till som hänger med på lunch och fika. 

Böcker om mammaträning

Det är dags att ta tag i träning. Promenader går jag varje dag, jag tränar magstöd på kvällarna och har gjort enstaka gympass på SATS. Helt ärligt har jag inte kommit längre på grund av att jag är helt slut. Sömnbristen har gjort sig påmind, amning lika så och jag har känt en inre stress så fort jag lämnat lägenheten. Jag känner att Älva är för liten att lämnas in på Mini SATS tyvärr även om de har en gräns på ynka 6 veckor.

Det är hög tid att få tillbaka kondition och muskler. Det gäller bara att välja metod och sluta att äta så mycket socker.

Ingen utav dessa böcker fanns när jag fick Aramis för 5 år sedan. Men Olga hade då en grym blogg komplett med recept och träningspass som jag följde slaviskt och fick fantastiska resultat. Tyvärr finns den inte kvar längre vilket är synd för passen var ca 15 minuter långa, allt kunde göras hemma och de låg som små filmklipp på bloggen.

De här böcker bygger på samma idé, kompletta träningsscheman vecka för vecka för att åter komma i form. Den här gången kommer jag att köra efter Lofsans bok; mest för att jag känner henne, litar på hennes kunskap till 100% och för att få lite variation. Skulle jag se att det inte alls passar mig är det väl bara att falla tillbaka i Olgas kunskap gissar jag.

Snart ska jag också våga mig iväg på Strong Mama på SATS där bebisen är med, det får bära eller brista med amning och panikskrik. Är det någonstans folk har förståelse så är det väl just där.

Höstpromenad och mammaledighet

Jo men att vara mammaledig så här på hösten är fint. Många långpromenader i den härliga solen även om det börjar bli kyligt och mössan är på.

Igår blev det promenad runt Sickla sjö, besök i köpkvarteret för att köpa varmare skor till Aramis och de obligatoriska fingervantarna. Jag hoppas solen fortsätter skina oktober ut!



Men visst kan jag erkänna att jag ibland längtar till jobb, klä mig i annat än amningskläder och prata med vuxna. När jag var mammaledig med Aramis fanns det kompisar med bebisar högt och lågt samt att jag fick en härlig mammagrupp att hänga med. Nu däremot har de flesta äldre barn och ja det finns helt enkelt inte lika många att hänga med.

BVC ordnar tydligen träffar för omföderskor så det ska jag kolla upp och så väntar jag på att Lisas bebis ska titta ut - snart hoppas jag att jag har flera kaffekompisar igen.

Resevagn till två månaders bebis

Hur blev det då med resevagn? Jo jag gick på magkänsla och pris - det blev en Chicco Liteway i snyggaste färgen sand/beige. Pris? Runt 1200 kr till skillnad mot Bugaboo Bee, som jag också var sugen på, för 7-8000 kr.

Denna vagn är lätt, har bra rull, enkla framhjul vilket jag älskar och så har den fullt liggläge. Det enda jag saknar är att ha den vänd mot mig men det får gå ändå.

Och med vårt babynest fungerar den utmärkt till en bebis på två månader - hoppas jag. Tanken är ta med nestet, eller om det blir för varmt, bädda med tunnare madrass och filtar så det blir mer ombonat.

Som komplement köpte jag också en reseväska, solskärm samt regnskydd och när hon blir äldre får vi komplettera med bygel framtill. Utförlig recension kommer efter veckan på Grekland, men just nu känner jag mig nöjd och jag hoppas flygplanspersonalen är snälla mot den.

Läs om hur Chicco fungerade till en liten bebis här.

bonus som föräldraledig

Något med det bästa med att vara föräldaledig är att gå ut i spöregn, lämna A på förskolan, kryssa hem mellan vattenpölarna och komma hem. Stänga dörren, slå på TV4 och nyhetsmorgon, hänga i soffan med bebis och dricka en nybryggd kopp kaffe. Och veta att om jag inte vill behöver jag inte gå ut igen förrän klockan 16.

Vissa dagar får man vara förslappad och bara skrota hemma. Det leder också till att bebisen knappt sover något (att älska sin vagn och långpromenader) men man får ta det onda med det goda.

Amningsrum i Stockholm - Sickla vinner

När man är mammaledig spenderas en hel del tid ute på promenad och i köpcenter. Och vissa köpcenter är bättre än andra. Globen fick en stor tumme ned förra veckan av en mammaledig person som ammar. Inte en bänk i sikte och ett enda skötbord i hela centret - det slutade med att jag fick sitta och amma på en toalett.

Sickla däremot. Guds gåva till mammor med bebisar. Jag har ju själv varit involverad i detta köpcenter och amningsrummen och jag tackar nu mig själv och de andra bloggarna, dvs Ida, Ämma och Alexandra! Sicklas amningsrum andas lugn och ro, det finns sköna fåtöljer, dämpad belysning, micro, skötbord, papper, handfat och stora ytor. Ett stort plus att min favoritlampa med fåglar hänger i taket.



Åhlens City har också bra amningsrum måste jag säga och Nacka Forum likaså men inget slår Sickla och känslan att sitta hemma i någons vardagsrum.