Att göra Stockholm med en 5-åring

ATt vara barn i Stockholm kan både ha sina för- och nackdelar. En solklar fördel är såklart utbudet av aktiviteter. Där det i småstaden erbjuds en teater i månaden eller ett tivoli i halvåret så finns här allt. Museum, Skansen, Gröna Lund, alla biofilmer, musikstunder, teater, cirkus, flera simhallar - det finns alltid något att göra. I fredags när jag och Aramis hade en heldag tillsammans fick han välja vad vi skulle göra. Vi började på Stockholmsmässan.

Där var det trädgårdsmässa och redan på morgonen ringlade kön ut på gatan. Som tur var hade jag presspass och fick gå förbi kön. Dock var inte huvudsyftet trädgårdar utan Glassfestivalen.

Ett tiotal glasstillverkare visade upp och sålde sin glass samt Godisträdet som gör godissuhi och glassar av godis. De erbjöd också fiskdamm.

Bubbies visade upp sina fina Mochi ice cream i alla smaker. När vi ätit oss mätta på glass och spanat runt lite i trädgårdsdelen sa vi hej då till Älvsjö och åkte till Tekniska museet.

Tekniska museet är nog både mitt och Aramis favoritmuseum i Stockholm. Det är som ett stort lekland där du faktiskt lär dig saker under tiden. Extra ljuvligt att få njuta av detta en fredag och slippa trängseln en lördag eller söndag.

På bilden ovan filmar Aramis mig med en filmkamera i TV-studion.

VI byggde en enorm kulbana på en magnetvägg, la stora pussel, testade vår styrka, mätte puls, sprnag i labyrinter, tittade på robotar, körde grävskopa, tränade vårt minne, testade hur högt vi kunde skrika, tittade på saker genom djurs perspektiv och använde alla våra sinnen.

Aramis testade på livet som byggjobbare. Nya utställningen Mega Mind var fantastisk den med och restaurangen överraskade mig. Jag var inställd på dålig färdigmat men med 4-5 varmrätter att välja på och pannkakor/pasta till barn samt salladsbuffé och nybakat bröd fick den tummen upp. Jag åt en jättegod vegetarisk paj med tomatsallad och oliver och Aramis valde självklart pannkakor med sylt och grädde.

Vi var kvar på museet i nästan fyra timmar och hade kunnat stannat längre - värt varenda krona i inträde.

Sedan blev det premiär på Mall Of Scandinavia i Solna. Och jag gillar det! Jättefint, stort, fräscht och påminner om ett köpcenter i Asien mer än Stockholm.

Nu var vårt sikte helt inställt på Lego Store där vi botaniserade i minst en halvtimme men jag drömmer om en vardagskväll utan barn i denna galleria. Bra butiker som inte finns i alla andra köpcenter, god och fräsch mat och massor med utrymme (samt stort lekrum om man nu har barn med sig). Lego Store då? Jo jättebra med allt lego i hela legokatalogen samt lego i lösvikt. Jag är så pass bra på legos sortiment vid det här laget att jag skulle kunna få jobb i vilken legobutik som helst.

Och när vi till slut kunde lämna Lego Store och den här mamman fått en kaffe åkte vi till Kista. Det var nämligen där vi skulle bo på hotell. Vi åker ofta förbi Victoria Tower med bil och Aramis har tjatat om att bo i "glashuset" en längre tid så när han fick välja hotell fanns bara ett alternativ. Och jag måste ju medge att det är snyggt det här tornet intill Kistamässan. Hur hotellet var får ni läsa i ett senare inlägg.

Första natten utan bebis

Godmorgon! 

Jag har just vaknat upp i en fluffig hotellsäng med detta glada sällskap. Igår hade vi en heldag extra allt som ni får läsa mer om senare idag, men underbart var det. Aramis sammanfattade med vilken rolig dag innan han somnade och jag håller med! 

Nu ska vi ha en slö morgon i sängen, äta långfrukost, kolla på utsikten och sen är det dags för lakritsfestivalen, playdate och middagshäng. Det är lika fullspäckat idag alltså men bara med roliga saker.

Och hur gick första natten utan Älva? Jo hade smått ångest på kvällen och det var lite jobbigare än vad jag trott. Men sedan försökte jag släppa det och somnade som en stock. Jag vaknade dock med jämna mellanrum såklart för vem kan sova en hel natt efter nio månaders uppstyckad sömn? 

Vi testar segway

Lördagen började med regn här i Västmanland där vi tillbringar helgen. Trist men inte mycket att göra åt så vi shoppade nya byxor till Aramis (som tydligen växt massor nu igen) och sen testade vi segway. Jag fastnade inte på bild men oj vad kul det var, både jag och barnet blev helsålda och vill nu bara åka mer!

Framåt eftermiddagen blev det kladdkaka med släkten och dessutom sol vilket var underbart. Lika på att njuta av den tyckte vi så jag och Aramis tog en rejäl cykeltur innan det blev lördagsmiddag med det obligatoriska godiset. Lördagar är fina grejer detoch jag tycker man hinner så mycket mer här i jämförelse med Stockholm. Antagligen beror det på avstånden; det tar liksom inte en hel förmiddag att fixa barnbyxor, det är ingen väntan på tunnelbanan och du behöver inte gå igenom ett helt köpcenter för att hitta två butiker. En av fördelarna  med småstaden helt klart. Sen finns det tusen fördelar med Stockholm också men det går jag inte in på nu. Istället kramar jag det sista ur lördagen.

Att ha 5 års ålderskillnad mellan barnen

 När Aramis får Älva att somna bredvid sig - det mysigaste som finns.

Jag får ofta (läs flera gånger i veckan) frågor om hur det är att ha stor åldersskillnad mellan barnen (5 år), hur Aramis reagerat och om det var planerat. Och ja det var planerat att inte ha barn tätt. Jag hade nämligen inte klarat det. Jag har för låg stresströskel, jag behövde sova ikapp, få tid för mig själv och jobb samt njuta av ensamtid med Aramis. Jag kan få panik bara att tänka på två blöjbarn, syskonvagn, sömnlösa nätter i minst tre år och jaga, jaga, jaga. Självklart kan jag se fördelarna som kommer senare - leka tillsammans, gilla samma aktiviteter och om man tycker det är positivt - flytta hemifrån samtidigt. Men att vänta var rätt beslut för oss.

Det var inte självklart för mig att Aramis skulle få syskon alls, jag var väldigt nöjd med ett barn. Och nu är jag så glad att vi skaffade ett barn till. Aramis var inte överväldigad när vi berättade att han skulle få ett syskon och att det blev en syster och inte en bror rev inte heller ned applåder. Han rusade inte in på BB för att tindra mot sin lillasyster och visa sin överväldiga kärlek (som tydligen de flesta  tvååringar gör i bloggvärlden). Han kom mest för att träffa sin mamma som han inte sett på två dagar, som låg på sjukhus och som han säkerligen både saknat och var lite orolig för. Och för att titta lite på den skrynkliga lilla bebisen som kallades hans syster.

 Aramis och en nyfödd Älva

 Aramis lånar ut sin Star Wars body - såklart.

Men från den dagen hon kom har han aldrig sagt ett ont ord om henne, han tar henne alltid i försvar, hon är den första han frågar efter när han kommer hem och han skulle gärna gosa med henne dagen lång om hon tillät. Han kallar henne lilla gumman, berömmer henne med duktig tjej och berättar för henne att han älskar henne. Han låter henne dra i hans hår, dregla på honom och han överöser henne med pussar. Är han arg på något eller storgråter kan man alltid sätta Älva nära och han blir genast på bättre humör. Han blir svartsjuk om hans kompisar vill gulla med henne och släpper inte gärna taget om henne när andra är i närheten. Han längtar tills hon blir stor nog att sova i våningssäng med honom och tills hon börjar prata.Och han är lika upphetsad som jag över hennes första tand och när hon ställde sig upp för första gången.

Och Älva hon älskar Aramis. Allt han gör är roligt och hon kan sitta på golvet och bara titta när han leker, dansar eller sjunger. Det bästa som finns enligt Älva är att bli nedbäddad i Aramis säng tillsammans med honom på kvällen. Och nu när vi är ute och reser och hon får somna och vakna varje morgon bredvid honom är lyckan total.

Jag är så väldigt nöjd att Aramis fick ett syskon och att vi väntade tills han var 5. Det passade oss väldigt bra, vi fick landa som familj och hann andas innan vi började om igen. Aramis är stor nog att förstå att han ibland måste vänta, han leker, pysslar och klarar sig mycket mer på egen hand, han hjälper till med Älva på ett fantastisk sätt, hon har fått honom att växa och att se dom här två skratta och gosa tillsammans gör mig varm rakt igenom.

 Aramis får Älva att kikna av skratt på ett hotellrum i Vietnam

Man behöver inte ha 2-3 år mellan syskon bara för att de flesta har det utan man får känna efter vad man mäktar med och såklart vad som är fysiskt möjligt. Att barn som är jämnare i ålder får bättre samhörighet har jag svårt att köpa (snarare mer bråk om samma saker skulle jag tro) men framförallt tror jag syskon är bra att få i alla åldrar. För visst kan det vara jobbigt och nej barn två är inte alltid lättare och hänger inte bara på men oj vad mycket man får tillbaka. Visst har jag dåligt samvete över att jag inte har lika mycket tid med Aramis längre men jag tror inte alls han uppfattar det så då han ogärna åker iväg med mig eller Micke själv utan vill att Älva ska vara med. Och den första tiden är ju extrem just med amning, sömn och mammaberoendet, jag inbillar mig att jag får mer tid med Aramis igen ju äldre Älva blir.

Så med detta vill jag ha sagt var inte rädd för att vänta med syskon, 5 år går alldeles utmärkt med det, syskonkärleken är lika stark ändå. Och nu kan vi inte tänka oss en dag utan vår lilla Älva.

Köpa lego på nätet

Vietnam och Hong Kong i all ära men det Aramis längtar mest till är vår resa till Legoland i maj. Vi kommer att bo på legohotellet vilket i sig är en höjdare och sedan två hela dagar på Legoland. För att maxa iden har vi valt att flyga dit och tillbaka från Arlanda. Det ska bli underbart att få uppleva det med honom och han kommer att vara eld och lågor.

Som ni förstår är vi fortfarande i en legofas här hemma (går den någonsin över?!) Från Duplo, via lego Junior till City och nu är det Ninjago, Star Wars och Fängelseön högt och lågt. Och jag har blivit värsta legoexperten. Jag har stenkoll på när de nya legot släpps, när en ny serie Mixels kommer ut, hur många gubbar man får med Ormborgen och det nya legot Nexo Knights. Förutom att bygga tittar vi på Ninjago på TV, spelar Lego Star Wars på paddan och pysslar i Mixels pysselboken.

I julklapp hade Aramis i stort sett bara önskat sig lego och fick såklart massor. Vi gav honom ett Nintendo Wii men även lite nytt Star Wars lego eftersom jag tycker önskelistor ändå ska följas till viss del.  I år näthandlade jag nästan alla julklappar och jag köpte lego hos cdon. Jag visste inte ens att de hade lego innan men när jag sedan klickade hem spel till Wii insåg jag att de också hade lego - så två flugor i en smäll. Lego är ju ganska så dyrt och jag vill inte ens tänka på hur många tusenlappar som finns i Aramis rum. Å andra sidan så leker han ensam timmar i sträck därinne, bygger och bygger om utan att tröttna. Och jag är säker på att lego stimulerar kreativt tänkande, sätter fart på fantasin och övar problemlösning. Dessutom följer han ritningar och bygger själv lego från 8-14 år vilket är väldigt avancerat - så bättre leksak är väl ändå svår att hitta?!

Tre dagars jul 2015

Och julen då. Jo fantastisk såklart och lite så här har den sett ut;

Julafton började med grötlunch i sjöstaden och sedan landade vi i Bromma lagom till Kalle Anka. Vissa tittade på Kalle andra nöjde sig med en prasselbok.

Sedan började väntan på tomten.

Och så kom han, upp från källaren och Aramis tyckte det hela var väldigt misstänktsamt.

Men vem tomten är spelar mindre roll när man får en hel brandstation i lego.

Av Micke och mig fick han ett Nintendo och han var så lycklig. Pussade kartongen och hoppade jämfota av förtjusning.

På juldagen var det jul igen, den här gången med min släkt i Sala.

Vi försökte oss på ett familjefoto; det gick sådär.

Men Älva var glad.

Och sedan lämnade jag fotot för att föreviga resten av familjen.

Efter massor av julmat, stoj och lek kom tomten - igen. Den här gången hade han med sig två enorma lådor med Lego Ninjago, spel, pysselböcker och Lego Creator. Aramis var återigen i himlen. Även jag, Micke och Älva fick fina julklappar.

Och på annandagen var det bara att fixa till sig igen för då väntade släktmiddag i en annan del av Västmanland.

Sysslingarna poserade motvilligt vid granen, vi åt kyckling, barnen lekte, vi dansade långdans och sedan var julen 2015 slut- Vi maxade den väl tycker jag.

Nu är Micke tillbaka i Stockholm medan jag och barnen hänger kvar i Sala och inväntar min bror som anländer från USA på tisdag. Och vem vet, då kanske det blir julbord igen?

En sista juldag

Bloggen går på sparlåga som ni kanske märker. Idag har vi firat igen med släkten i Köping och nu är nog julfirandet över för den här gången.

Vi är just hemkomna till Sala igen och imorgon blir det en hemmadag i mysdress med legobygge, spel, böcker och julmatsrester. Och då ska ni få se bilder från vår jul såklart. Men nu ska jag ta med mig Älva till sängen för nattningen - hon är allt annat än en solstråle och idag fick vi förklaringen nä Aramis upptäckte hennes första tand.

5 månader och en tand rikare. Senare än Aramis men realtivt tidigt ändå tror jag.

Min lördag

Lördagen bjöd på strålande väder och 10 grader. Jag fick vårkänsla och gick ut på promenad med Älva. Det är lite märkligt att se granförsäljning tillsammans med gröna gräsmattor och knoppande blommor.

När Älva sovit klart gick vi hem för att äta lunch tillsammans med min kusin och Aramis syssling. Barnen garnerade pepparkakor efter lunch och vi åt mest pepparkakor.

Sedan åkte jag och Aramis in till stan. Det var jul i kubik och vi började med att lyssna på en tomteorkester.

Vi tittade på den härliga julbelysningen som pryder gator och torg.

Aramis fick välja kläder till julafton, vi hängde lite i en leksaksaffär och han var smakråd när jag ville shoppa ny klänning.

Och så hängde vi på julmarknad vid Sergels torg tillsammans med mängder av turister.

Och njöt av varma munkar. Vi kollade lite mer på musikanter innan vi åkte hem för middag och lördagshäng.

En himla härlig dag som innehöll det mesta av allt och kvalitetstid med Aramis. Jag tycker detta väder är fantastiskt men någonstans inser jag att världen kanske är på väg att kollapsa ändå?! Jag tror vi kan räkna med en grön vinter i år.

Lucia på förskolan

Innan årets hemskaste sjukdom tog sig in till oss hann vi med att fira min födelsedag.

Vi åt tre rätters med bland annat skagenröra och helstekt fläskytterfilé och sippade champagne kvällen lång. Hela familjen och mina föräldrar var här; Aramis hade bakat tårta och jag fick fina presenter.

När jag vaknade på fredag morgon var det med tunga steg jag gick mot luciatåg på förskolan. Och nej det berodde inte på bubbel utan att jag här någonstans kände att något var fel i min kropp. Men fint luciatåg bjöd de på de små barnen och vi vuxna fick glögg och lussebullar. Aramis var pepparkaka och eftersom de var utomhus var ytterkläderna på under. Det är lite som terminsavslut det här med luciatåg, barnen är så stolta och det är tråkigt att fler och fler förskolor väljer att ta bort denna tradition.

Nåväl, efter lucia gick jag hem väldigt snabbt för att sen inte lämna lägenheten på hela helgen. Men tackar ändå högre makter att detta inte bröt ut på julafton eller avresedag mot Asien. Snart är jag på benen igen.

Dagens paket

I dagens paket i paketkalendern fick Aramis ett utgrävningsset från TGR. En present som kostade 20 kronor och som var väldigt uppskattad.

En dinosaurie gömmer sig någonstans i en gipsklump, du ska med hjälp av en liten hacka och pensel få loss den för att se vilken typ av dinosaurie du fått. Så startade vår förmiddag.

Nu sover Älva på mig (varför använda säng?), två adventsljus brinner och ute är det 12 grader och halv storm. I eftermiddag ska jag och Aramis på biopremiär - det känns som en perfekt aktivitet.