en dag med mig
/Jag jobbar sjukt mycket just nu men det är kul att jobba efter 4 månader utan jobb. Vet att jag pluggat i en utav de månaderna men ändå inte riktigt samma sak. Ska här försöka sammanfatt en helt vanlig dag. Går upp 07:30 för att äta frukost och kolla igenom schema för dagen. Hoppar på motorcykel o styr den mot mitt första jobb. 09:00-11:30, engelska på Kindergarten. 3 lektioner med 3, 4 och 5 åringar. Jag lär dem siffror och hälsningsfraser denna morgon. Försöker få barnen att säga three och tree på rätt sätt. Jag gör lekar som aldrig förr. Vad sägs om "1,2,3,hop,hop,hop, 4,5,6 lets stop". Barnen tycker det är roligare att hoppa och titta på mig än att räkna men det ok. Fortsätter leka och sjunga och det finns ingen AC så efter 5 omgångar av head and shoulders knees and toes rinner min svett och det är dags att öva på Goodbye.Bästa ögonblicket idag var när den lilla tjejen på 3 år med Downs syndrom som suttit tyst i ett hörn plötsligt både rör vid huvud och axlar på sista head and shoulder låten.
Hoppar på motorcykel för lunch, välsmakande ris med kyckling för 5 kr.
Åker genom den trånga trafiken och klämmer in motorcykeln mellan bilar och tuk tuks.
Tredje lektionen idag är på Chiang Mai University language centre mellan 15:30 och 17:30. Har lektion med 63 årig man från Japan. Vi övar på comperative och superlatives av adjektiv och på tag questions. Får veta att Japans befolkningssiffra sjunker, att det inte ofta snöar i Tokyo och att Japaner ser Schweiz som drömlandet.Mr Japan har börjat en trevlig tradition, han köper mig en iskaffe varje gång vi har paus. Mycket uppskattat då jag börjar bli hungrig. Men ingen tid att äta för efter lektionen ska jag tillbaka till andra sidan stan igen för att ha lektion.
Motorcykel resa igen..
Äter en snabb pad thai på ett nudelhak vid 21 innan jag åker hem. För att förbereda morgondagens lektioner. Men på något sätt känns det lättare att jobba här. Kan vara för att man åker förbi blommande rosa träd på vägen till jobb, för att man får ägna sig åt sina elever och inte deras föräldrar, för att folk är tacksamma över att man lär dem ett annat språk, för att barn på 3 blir uppspelta och viskar "teacher teacher" när man kommer till jobbet och för att allt är nytt fortfarande.Jag behöver inte göra utvecklingsplaner, behöver inte sitta i möten om kursplaner, slipper stå i en park i snöslask och slipper diskutera hjälmar och annat. Jag gör mitt jobb och sedan släpper jag det. Detta gör mig inte sömnlös och det är en helt ny känsla. Men kan samtidigt sakna att prata med barn om saker och ting. Att fråga dem saker och få veta vad de vill lära sig. Så allt har för och nackdelar.
Trött...