att minnas bebistiden

Jag klassar inte denna blogg som en mammablogg. Jo jag är ju mamma och jag bloggar men det här är ju en blogg om mig, mina resor, min mat och livet i stort. Jag kommer aldrig att jämföra vattenavstötande stövlar eller berätta hur långt mitt barn kan räkna (varken på svenska eller engelska). Men här kommer ett riktigt mammablogginlägg ;

Jag satt nämligen och tittade på Aramis bebisbilder igår och gud alltså. Vilken gosig bebis och en tid som jag knappt minns. Jag minns att jag var så svag efter förlossning och snitt, att jag grät när jag ammade och att jag var så stressad att han skulle skrika när jag gick ut på promenad. Jag minns aldrig att jag hade oceaner av tid, att han sov halva dagarna och att det var som att gå på rosa moln av lycka. Jo mysigt var det men jag tror att jag aldrig hann njuta för jag var i chock samt så himla rädd att göra fel. Att han skulle vara hungrig, sova för lite/mycket, ha ont i magen - ja allt på en gång. Jag önskar att jag fick ha honom tillbaka som bebis en vecka och jag skulle njuta av bebisdoft, gosa konstant och verkligen njuta. 

Om det i framtiden blir syskon så hoppas jag att jag lärt av mina misstag, att jag kan tagga ned, ha mer koll på läget och bara ta vara på tiden. Den bästa bebistiden som aldrig kommer tillbaka.